Susanne Bejerot beskriver i Läkartidningen 29–31/2010 (sidorna 1785-6) ett exempel på standardiserad utbildning för ST-handledare inom psykiatri [1]. Denna handledarutbildning bygger på de nya och delvis högre krav som ställs på handledare inom ­ramen för den nya författningen om läkarnas specia­liseringstjänstgöring [2]. ­Bejerot ställer sig därefter ­frågan vem som kan tänka sig att ta uppdrag som ST-handledare mot bakgrund av dessa högre krav.
Vi ser mycket positivt på att diskussionen lyfts – frågan om handledningens kvalitet inom ST är avgörande för framtidens specialistläkare, och dessutom aktuell, eftersom kravet på att alla hand­ledare för ST-läkare ska ha genomgått handledarutbildning träder i kraft 1 september.
För att kunna bedriva en högkvalitativ hälso- och sjukvård även i morgondagens samhälle krävs att framtidens yrkesverksamma inom området rustas för detta. Då den medicinska vården blir alltmer avancerad och efterfrågan på sjukvård ökar behöver framtidens specialistläkare en högre kompetens. Därmed ställs högre krav på ST-handledare. Det är ett självklart faktum att väl utbildade specialister är en viktig patientsäkerhetsfråga. God kompetens inom alla nödvändiga områden är en förutsättning för att bedriva en god och säker vård.
Vi vill därför tydliggöra ­betydelsen av och tankarna bakom de nya bestämmelserna för handledning inom läkarnas ST.

Att all ST-tjänstgöring ska ske under handledning är inget nytt; detta har gällt även i den tidigare föreskriften om läkarnas ST [3, 4]. En av de betydande nyheterna är att både handledare och verksamhetschef intygar att ST-läkaren uppnått specialistkompetens, att jämföra med den tidigare författningen där enbart verksamhetschef måste intyga detta.

De huvudsakliga anledningarna till denna förändring var följande:
Det fanns uppenbara svårigheter med att enbart den enskilde verksamhetschefen, som ofta i praktiken inte heller är den som arbetar närmast ST-läkaren i vardagen, helt ensam avgör när ST-läkaren uppnått full specialistkompetens. Handledaren ser ofta tydligare i den vardagliga verksamheten hur ST-läkarens kompetensutveckling fortskrider.
Det ger en mer rättssäker tillvaro för ST-läkaren att fler kollegor kontinuerligt bedömer kompetensutvecklingen och att allt ansvar för detta inte innehas av endast en person. Detta innebär att handledaren utöver en vägledande och stödjande funktion även har som uppgift att bedöma ST-läkarens kompetensutveckling och intyga uppnådda mål i målbeskrivningen. Enligt föreskriften [2] bör bedömningen »omfatta alla ­aspekter av ST och alla de mål som målbeskrivningen omfattar, göras med på förhand kända och överenskomna metoder och som huvudregel göras internt inom verksamheten«.
Utöver detta finns krav på att »handledningen bör ges regelbundet med största ­möjliga kontinuitet samt vara överenskommen och utgå ­ifrån det individuella utbildningsprogrammet« [2]. Kravet på en kontinuerlig bedömning av ST-läkarens kompetensutveckling ger möjlighet att under ST revidera utbildningsprogrammet och i god tid se till att de mål som målbeskrivningen föreskriver kan ­uppnås. Kanske har man ­under en viss tjänstgöring inte hunnit se tillräckligt många patienter inom en viss sjukdomskategori – då finns här en möjlighet att fånga upp detta och revidera utbildningsprogrammet.

Den nya författningen med målbeskrivning är mer uttalat målstyrd än tidigare regelverk för ST. Det innebär att Socialstyrelsen inte reglerar tidsåtgång för vare sig kurser, handledarutbildning, klinisk tjänstgöring, skriftligt individuellt arbete eller kvalitets- och utvecklingsarbete. Enda kravet på tidsåtgång är det på minst fem års tjänstgöring efter ­legitimation, och detta regleras i en förordning beslutad av regeringen [5]. Socialstyrelsen har alltså inga synpunkter på tidsåtgång i några avseenden, inte heller tidsomfattningen för handledarutbildning. Det finns däremot krav på att »handledarutbildningen bör innehålla hand­ledning, pedagogik, kommunikation och etik« [2].

Den handledarutbildning ­Bejerot presenterar tycks motsvara de krav som ställs på handledning av ST-läkare. Bejerot skriver vidare i slutet av sin insändare att »Allt detta är säkert bra i den bästa av världar – men det finns knappast utrymme för nya pålagor som inte åtföljs av resursförstärkning. Har det gjorts någon konsekvensanalys av de ekonomiska och personella förutsättningarna, och hur påverkas arbetsmiljön?« [1].
Frågan om resurser för ­handledning är central och oerhört viktig. Författningen ställer högre kvalitetskrav på ST för att kunna säkra en god sjukvård. Att resurser fördelas så att författningens krav är möjliga att uppnå är en förutsättning, men resurstilldelning är en fråga som ligger utanför Socialstyrelsens område. Därför har arbetet med att ta fram den nya författ­ningen i stället präglats av ett grundligt förankringsarbete, inte minst genom Socialsty­­relsens nationella råd för ­specialiseringstjänstgöring (ST-rådet), där representation finns från Sveriges ­Kommuner och landsting, Sveriges läkarförbund, ­Svenska Läkaresällskapet samt universitet och hög­skolor. Författningens krav är därför väl förankrade hos de olika berörda nationella instanserna.

Läkaryrket präglas i ovanligt hög grad av fortsatt lärande under hela yrkeslivet. Nya banbrytande vetenskapliga upptäckter görs samtidigt som gamla sanningar befästs. Man arbetar med stöd av både me­dicinsk vetenskap och beprövad erfarenhet, och djup klinisk erfarenhet är den gedigna grunden som måste föras vidare av erfarna specialister till nästa generation läkare. Det instrument vi har till förfogande för detta är handledningen. Läkarkompetensen utvecklas till stor del via ett lärling–mäs­tareförhållande. Det är därför ­angeläget att handledning prioriteras högt i verksam­heterna, inte minst inom de läkarspecialiteter som har svårt att rekrytera och där prognosen ­visar på stora ­pensionsavgångar närmaste åren.

Socialstyrelsen har i uppdrag från regeringen att bland annat främja utbildning av handledare. I höst anordnar vi heldagsseminarier (25 oktober i Göteborg och 29 oktober i Stockholm). Seminarierna syftar till att inspirera och ge olika infallsvinklar på handledarutbildningen och skapa ett forum för utbyte av idéer. Vid seminarierna medverkar representanter från andra verksamheter i samhället med lång erfarenhet av handledarskap som lärandemetod – den akademiska lärarutbildningen, skolan och försvarshögskolan.
Socialstyrelsen finns också på plats under kongressen »Framtidens specialist­läkare« 8–10 september i Malmö. Vi ser gärna att fler frågor rörande nya ST lyfts och ser fram emot en fortsatt diskussion!
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.