SBU:s (Statens beredning för medicinsk utvärdering)strikta arbetssätt torde vara välbekant för Läkartidningens läsare. Detta arbetssätt och kriterier för slutsatser är en garanti för såväl transparens som pålitlighet och torde också vara garanti för SBU:s goda rykte och stabilitet.
Denna mer övergripande reflektion kan vara värd att minnas när representanter för Otsuka Pharma Scandinavia AB (Läkartidningen 35/2010, sidan 2021) menar att SBU ger en ofullständig beskrivning av effektdata vid fönstertittarsjuka. Om man tar sig tid att läsa hela SBU:s Alert-rapport finns alla Otsukas synpunkter tillgodosedda där. För att sammanfatta:
• Genomsnittlig gångsträckeökning är cirka 50 meter. Om detta är mycket eller litet beror förstås på den ­enskilde patientens behov. Varje enskild studie redovisas i tabellform, och den maximala gångsträcke­ökningen varierade från 44 till 237 meter. Även i
Cochranes metaanalys anges 50 meters ökning.
• Gångmatta är ett rimligt sätt att objektivera gångsträckan i studier, men det är viktigt att minnas att aldrig så standardiserad lutning och hastighet avsevärt kan skilja sig från patientens vardags­situation med trappor, grusvägar, trottoarkanter, icke väntande bussar med behov av att öka tempot, inköpskassar att bära på etc.
• Patientnyttan i form av livskvalitet mättes i fyra av de sex granskade studierna. I tre förbättrades livskvaliteten, i en sågs ingen effekt.
• Kostnadseffektivitet finns analyserat endast i en modellstudie.
• Kardiovaskulära riskfaktorer ska självfallet åtgärdas på bästa sätt, men granskning av detta stora problemområde låg utanför SBU:s mandat, vilket endast omfattade effekten av cilostazol.

Vi konstaterade också att säkerheten tycks vara god men menar samtidigt att studierna inte är upplagda för att analysera sällsynta och potentiellt allvarliga bieffekter (vilket är ett generellt problem i farmakologiska effektstudier).