Vi uppskattar Johan O Svenssons och John-Olov Janssons intressanta inlägg om en potentiell indikation för behandling med ghrelin, nämligen an­orexi och katabolism efter ­gastrektomi, som vi inte hade uppmärksammat i vår översikt av ghrelin i LT [1].
Deras inlägg tar även upp de eventuella konkreta svårigheterna med dosering av ghrelin, nämligen eventuellt behov av suprafysiologiska doser med ökad risk för biverkningar som följd. Det är inte uteslutet, utan snarare troligt, att ghrelin­nivåerna i sig, acylering av ghrelin och deras betydelse kan variera betydligt mellan olika sjukdomstillstånd. Det är även möjligt att ­ghrelinterapi kan ha terapeutiska effekter även vid tillstånd där endogena ghrelinnivåer är förhöjda, som vid kronisk njursvikt [2].
Även om vår översikt framför allt var fokuserad på nedsatt näringstillstånd och an­orexi relaterat till kronisk njursvikt är vi medvetna om att ghrelin kan ha en plats som en lovande terapimöjlighet vid många olika sjukdomstillstånd.

Det är otvivelaktigt så att olika frågeställningar inom olika specialiteter bidrar med nya infallsvinklar och frågeställningar när det gäller framtida behandling med detta mycket intressanta ­hormon. En kontinuerlig dialog och utbyte av information mellan olika kirurgiska och invärtesmedicinska specialiteter är därför av stort värde.

Läs även:

Ghrelinbrist efter gastrektomi möjlig indikation för ghrelinanaloger