Läkartidningen har publicerat en fallbeskrivning, författad av kollegan Magnus Edner (LT 34/2010, sidorna 1904-5), som beskriver sin upplevelse av flera brister i vårdkedjan efter operation för aortadissektion med neurologiska komplikationer. Vi har inte varit inblandade i hans fall och avser inte att kommentera specifika detaljer men känner oss manade att kommentera skribentens övergripande synpunkter på kompetensen och behoven inom svensk »neurologirehabilitering«.
I Sverige organiseras numera huvuddelen av sjukvårdens resurser för tidig rehabilitering av vuxna i »arbetsför ålder«, som drabbats av komplicerade funktionshinder efter skador i centrala nervsystemet, vid rehabiliteringsmedicinska kliniker.
Specialiteten är en egen basspecialitet inom »neuroblocket«, tillsammans med neurologi, neurokirurgi och klinisk neurofysiologi, och finns företrädd på alla regionkliniker och flertalet centrallasarett. En stor del av resurserna anslås till tidig rehabilitering efter förvärvad hjärnskada där de dominerande diagnosgrupperna är stroke och traumatisk hjärnskada.
I de flesta regioner pågår intensivt arbete med att utveckla samarbetet mellan berörda akutkliniker och rehabiliteringsmedicinska kliniker i vårdkedjan för dessa patienter, att tillämpa evidensbaserade behandlingsprogram och att utveckla kunskapsbasen.
Funktionsstörningar efter förvärvad hjärnskada är ofta komplexa och rymmer både neurobiologiska och psykosociala frågeställningar. Kunskapsbasen för rehabiliteringsprogrammen växer snabbt, men fortfarande finns betydande luckor. Det finns dock entydig evidens för att tidig, strukturerad rehabilitering på specialistklinik liksom tidig, intensiv träning av specifika, neurologiska funktionsnedsättningar som tillvaratar »hjärnans plasticitet« efter hjärnskada har gynnsam effekt.
Tillämpningen av denna kunskap brister fortfarande på många håll och särskilt för de patienter som har mer komplicerade skador. En del av svårigheterna betingas av organisatoriska svagheter, en del av resursbrist. Sistnämnda tema faller utanför den här kommentaren, men det kan påpekas att utrymmet för rehabiliteringsmedicin generellt är dåligt anpassat till uppgiften.
Vi hoppas att Magnus Edners erfarenheter kan uppmuntra en sakdebatt som kan stödja den fortsatta utvecklingen av den specialitet som torde ha den högsta samlade kompetensen för tidig rehabilitering vid komplicerade funktionshinder efter förvärvade hjärnskador hos vuxna.
Den intresserade läsaren kan få kompletterande information ifrån den relativt nya nationella kvalitetsdatabasen WebRehab
Där framgår bland annat att av drygt 1 800 patienter som fått rehabilitering vid olika enheter i Sverige har majoriteten en hjärnskada (66 procent), att den största gruppen är personer med hjärnskada efter stroke (49 procent) och att majoriteten av patienterna är mycket nöjda eller nöjda med rehabiliteringsinsatsen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
