Jesper Alex-Petersen skriver att politik och hälsa hör ihop (LT 37/2010, sidan 2174-5). Den kopplingen finns naturligtvis, ofta på många olika och komplicerade sätt. De olika politiska ideologierna, såsom exempelvis konservatism, liberalism och socialism, har olika antaganden om världen, samhället och människans beskaffenhet.
Svaren på vad som skapar den bästa av världar skiftar, som alla vet. Jesper Alex-Petersen argumenterar utifrån ett partiideologiskt ställningstagande. Det ska han och har han naturligtvis all rätt att göra, det är ju det valet till de olika demokratiska församlingarna handlar om: att rösta efter sin personliga, politiska övertygelse. Det gör man som medborgare, dvs oavsett om man i sin profession är läkare, lärare, polis, skomakare.
Jesper Alex-Petersen anför vetenskap och beprövad erfarenhet i sin argumentering. Det är tyvärr ett besvärligt glaspärlespel i sammanhanget. Historiskt har partipolitik som vilar på »medicinsk vetenskap« varit djupt problematisk.
Sveriges läkarförbund är ett politiskt oberoende fack- och yrkesförbund som har över 42 000 medlemmar. Vi bedriver en verksamhet som handlar om att ta tillvara och försöka påverka arbetsmiljö- och professionsfrågor som är viktiga för alla våra medlemmar, oavsett politisk tillhörighet.
Som läkarnas förbund tar vi naturligtvis, implicit, också ställning för patienternas bästa i varje enskild fråga. Genom demokratiska diskussioner och jämkningar inom förbundet har vi tagit fram hälso- och sjukvårdspolitiska program som är medlemmarnas, inte något politiskt partis.
Alex-Petersen hävdar att Läkarförbundets obundenhet är djupt problematisk. Jag tycker precis tvärtom; om Läkarförbundet vore partipolitiskt bundet skulle vår yttrandefrihet och trovärdighet ta allvarlig skada.
