Att generiska läkemedel är lika bra som originalläkemedel – fast billigare – vet i dag alla inom sjukvården. Tack vare ett effektivt utbyte på apotek (eller snarare den prispress som utbytet orsakar) har miljardbelopp sparats åt oss skattebetalare. ­Genom att hålla nere utgift­erna när patenten gått ut frigörs pengar som kan användas till nya läkemedel som hjälper människor och räddar liv. I Sverige fungerar denna ekvation ovanligt bra.

Användningen av biosimilarer är fortfarande låg med outnyttjade besparingsmöjlig­heter som följd. För att frigöra dessa resurser krävs att vården gör aktiva insatser eftersom besparingarna inte kommer med automatik via substitution på apotek.
Många av dagens storsäljande läkemedel är biologiska läkemedel, exempelvis monoklonala antikroppar. För dessa läkemedel finns inga generika i egentlig mening. Små kemiska molekyler är relativt lätta att tillverka och kontrollera. Det är också lät-tare att visa utbytbarhet genom biotillgänglighetsstudier. För stora proteiner är det annorlunda: de är betydligt svårare att utveckla och tillverka, och den tredimensionella strukturen kan variera beroende på tillverkningsmetoden. För biologiska läkemedel pratar man alltså inte om generika (som är samma sak som originalet) utan om biosimilarer (som liknar originalet, men inte är samma sak). Biosimilars godkänns i EU genom en särskild process där generikaföretagen (ja, vi kallar dem fort­farande så) måste visa pre­kliniska och kliniska data – ibland lika omfattande som för originalläkemedlet.

Mot denna bakgrund kan man inte förvänta sig samma typ av besparing från biosimilarer som från generika. De blir inte lika billiga som generika, där vi vant oss vid mer än 90 procents prisfall. Och de är inte utbytbara på samma sätt. Om man bortser från att det kan bli förvirrande för vissa patienter att få olika förpackningar vid olika tillfällen kan utbytbara generika växlas mellan varandra hur ofta som helst.
Biosimilarer är inte utbytbara på det sättet. Erfarenheten av biologiska läkemedel är att de kan ge olika respons på individnivå och att byten kan ge immunreaktioner. Byte till biosimilarer måste därför ske på ett ordnat sätt – och inte fram och tillbaka.
Samtidigt som vi vill uppmana till viss försiktighet vid byten för patienter som redan behandlats en längre tid, så vill vi peka på att det finns en stor besparingspotential vid nyinsättningar.
Rätt hanterade, och med en medveten strategi på kliniknivå, kan biosimilarer frigöra mycket pengar i sjukvården. Detta kräver en kombination av ökat ansvarstagande av förskrivande läkare, budgetansvariga klinikchefer och upphandlare samt ökat engagemang från läkemedelskommittéer.

LIF, som representerar de forskande läkemedelsföretagen, och FGL, som representerar generikaföretagen, har samma uppfattning i sak. Tillsammans vill vi bidra till att öka användningen av biosimilarer i Sverige på ett sätt som sparar pengar men som inte äventyrar patientsäkerheten – som är det viktigaste för oss.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.