Under rubriken »Leg läkare eller ’förkyliker’« (LT 39/2010, sidan 2340) reagerar Peter Ullström häftigt mot beteckningar på »-iker«, typ reumatiker och diabetiker. Han kal­lar dem »titlar« och jämför med yrkestitlar som leg läkare. Är astmatiker en titel? I så fall är patient också en titel, bara mindre specifik.
Ullström koncentrerar själv sin viktigaste invändning så här: »Handen på hjärtat, kan man vara en sjukdom?« Och längre fram: »Nej man har en sjukdom.« Han talar också om »synen på patienten som patient eller som ’axeln på trean’«.
Här finns nog en missuppfattning. »Axeln på trean« är förvisso ingen person. Suffixet -iker betyder däremot just person. Det uppfattar intuitivt varje svenskspråkig person som vet vad en mus­iker är. Beteckningen astmatiker känns inte ett dugg ­mindre personlig än astmapatient ­eller person med astma. Beteckningar på -iker har i dag höga födelsetal, vi kan tala om en boom. Varför? Jo därför att de är överlägset praktiska. Uppslagen kommer inte sällan nedifrån, till exempel från patientföreningar. Detta gäller till exempel senfödda tillökningar som glaukomiker och migräniker. Ingen känner sig kränkt eller nedvärderad av att bli kallad (»titulerad« enligt Ullströms djärvt tänjda språkbruk) diabetiker i stället för diabetespatient. Personen kanske till och med helst vill slippa bli kallad patient.
Som inbiten förespråkare och gynnare av patientbeteckningar på -iker gör jag ständigt nya fynd. Mitt senaste är tinnitiker. Samlingen närmar sig nu 75. Jag hoppas få leva till 100 (termer) och utökar därför tacksamt samlingen med den lustiga hybriden förkyliker.