Artikeln i LT 37/2010 (sidorna 2177-8) om ändringar i körkortslagen och de nya medicinska föreskrifterna för körkort fick rubriken »Läkare har möjlighet, inte plikt, att anmäla patient som motsätter sig undersökning«. Flera kollegor har missförstått detta, och en lokaltidning har skrivit om detta på ett sätt som kan förstås som att läkares anmälningsskyldighet har försvunnit. Det är fel! Tvärtom är lagstiftarens avsikt att det nu ska vara tydligare för läkaren när anmälan ska ske, då formuleringen »uppenbart olämplig« ändrats till »olämplig«.
»Brasklappen« om möjligheten att avstå från anmälan om man gör en muntlig överenskommelse med patienten om att inte köra finns kvar. Den gäller som förut bara så länge man har anledning att lita på att patienten följer den. Det kräver, som Transportstyrelsen bedömer det, en journalanteckning om kör­förbudet och en uppföljning vid återbesök så att man verkligen kan vara säker på att patienten inte kör.

Nyheten i körkortslagen gäller de fall där man först ­efter ytterligare medicinsk utredning kan säga att föreskriftens krav inte är uppfyllda. I sådana fall kan det hända att patienten inte vill vara med om ytterligare utredning. Ofta förstår patienten att man då skulle påvisa till exempel alltför stora synfältsdefekter eller alltför allvarliga kognitiva brister. Här ger lagen möjlighet för läkaren att göra en så kallad utredningsanmälan till Transportstyrelsen, som då kommer att lägga ett »villkor om läkarintyg« på patientens körkort. Om sådant inte kommer in kan körkortet återkallas enbart på grund av att »intyg inte inkommit«.
Allmänt kan sägas att Sveriges läkare med åren allt mer inser att den medicinska lämpligheten att inneha ­körkort är en viktig aspekt av vårdkontakten med patienten. Det görs för varje år ett stadigt ökat antal anmälningar. Hur många »muntliga körförbud« som därutöver utfärdas registreras inte, men det finns av tidigare undersökningar att döma anledning att tro att också den siffran ökat.

Det kan finnas skäl att påminna om att anmälningsskyldigheten gäller alla läkare men att det för återkallelse av körkortet oftast krävs ett läkarintyg från specialistkompetent läkare. Om intyget redan från början innehåller det underlag som krävs för återkallelse behövs inte ett förläggande om nytt läkarintyg. Ett sådant föreläggande kan annars fördröja återkallelseprocessen avsevärt. Om det är en läkare under utbildning som anmäler kan det vara klokt att handledare eller annan specialistkompetent kollega kontrasignerar. Om man också kan hänvisa till en formulering i TSFS 2010:125 är det en bra garanti för att man som kliniker »tänkt rätt« och för att handläggningen ska ske skyndsamt.
En anmälan kan till exempel innehålla en formulering som »Patienten har en sådan allvarlig kognitiv störning som avses i TSFS 2010:125, 10 kapitlet 1 §«. Eller »Patienten har ett alkoholberoende och har efter en inledningsvis framgångsrik rehabilitering nu avbrutit fortsatta kontroller och återfallit i drickande. Han har därmed inte längre kunnat styrka nykterhet i enlighet med vad som sägs i 12 kapitlet 6 § och 8 §«. Om man dessutom använder den blankett för anmälan som finns på underlättas processen ytterligare för läkare och myndighet.