I LT 40/2010 (sidan 2383) uttrycker Björn Söder, Sverigedemokraterna, bl a följande:
• Landstingen ska inte bekosta tolkhjälp utan särskilda skäl, om det inte gäller liv ­eller död. Detta för att skapa ett incitament att lära sig svenska.
• Om patienter vistas i Sverige illegalt, så ska det automatiskt signaleras från sjukvården till polis eller myndighet så att dessa kan verkställa utvisning så fort patienten lämnat sjukhuset.
• Papperslösa flyktingar ska betala fullpris för den vård de får. Om vi vet att en person inte kan betala för sig, ska man tillkalla polis eller myndighet.

Det är demokratiskt grundläggande lagar som Björn Söder vill förändra. Detta skulle få oöverblickbara konsekvenser för Sverige, vårt nationella hälsotillstånd och vår säkerhet. Björn Söders åsikter i dessa frågor visar på en icke-humanitär grundsyn som inte har någon plats inom sjukvården av i dag.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen är vår uppgift att ge medicinsk vård och behandling till sjuka. Detta är ett fundament för vår verksamhet. Vi lyder under offentlighets- och sek-retesslagen, med vilkens hjälp sjuka personer kan söka sjukvård utan rädsla för konsekvenser utanför sjukvården. Vi omfattas dessutom av Hippokrates’ gamla ed och av vår egen etik och moral.
Baserat på ett humanitärt omsorgstänkande har man inom många sjukvårdsregioner beslutat att inte driva in fordringar för sjukvård till papperslösa flyktingar.
Det ligger inte på sjukvården att anmäla våra patienter, det ligger inte på sjukvården att vara lagens förlängda arm. Vi arbetar med sjukvård. Det går emot alla ovan nämnda, på humanistiska värdegrunder baserade riktlinjer för vår verksamhet att orsaka att vissa personer inte söker sjukvård på grund av rädsla. Det är att ta steg mot en cynisk bedömning av enskilda männi-skovärden. Basala frågor, såsom om ett människoliv är mer värt än ett annat, hör till det förgångna. Vi har kommit längre inom sjukvården än så.

Jag är läkare; inte polis, inte jurist. Jag varken kan eller bör vara en instans för dessa väsenden. Sjuka människor ska få vård, oavsett ekonomi, medborgarskap, kön, religiös åskådning, sexuell läggning, språk eller andra skillnader som finns mellan oss människor. Att göra inskränkningar avseende detta och att försvåra för individer att söka vård vid sjukdom är mycket farligt om man vill värna ­humanism, god läkaretik och en god samhällshälsa.
Jag behöver som läkare ofta hjälp av tolk för att kunna utföra mitt arbete. Menar Björn Söder verkligen att det bara är då speciella skäl föreligger som samhället ska underlätta kommunikationen mellan sjukvården och patienterna?

Läkarkåren har historiskt tillräckligt att skämmas över. Låt oss inte sätta oss i knäet på icke-humanitär verksamhet en gång till. Låt oss utöva vårt arbete med att alltid lindra, ibland bota, aldrig skada. I etiskt hänseende, med läkar-eden som grund, ska vi ge sjukvård till den som behöver de, oberoende av ­aktuell betalningsförmåga, och befrämja att personer i behov av sjukvård fortsätter att uppsöka oss.
Till sist: Incitamentet för att lära sig svenska bör förläggas till ­perioder när man är frisk, inte när man är sjuk.