Jag tackar för inlägget och bejakar diskussionen om intressekonflikter och jäv. Frågan om fackliga företrädares lojalitet mot uppdraget och medlemmarna är viktig. Som presidieledamot i Sveriges läkarförbund, ett förbund för alla läkare, ligger min lojalitet självklart hos medlemmarna.

Det är inte ovanligt att äkta par, syskon eller mor och dotter, som skribenten nämner, har olika uppdrag, och att inte alla inom samma familj antingen är arbetstagare eller arbetsgivare. Det skulle vara olyckligt om exempelvis en lokalföreningsordförande inte kunde vara gift med en verksamhetschef eller om en dotter till en sjukhuschef inte kunde vara facklig företrädare. Det är dessutom inte ovanligt att läkare med facklig erfarenhet rekryteras till chefsposter, vilket vi anser är bra.
Det är en missuppfattning att Läkarförbundet enbart är en facklig kamporganisation. Förbundet är en organisation som samlar alla läkare, oavsett yrkesroll. Detta är en av hörnstenarna för organisationen och något som gör den stark.

Vi har medlemmar som är egna företagare och således inte anställda. Andra medlemmar är myndighetsföreträdare genom ledande positioner på Sverige Kommuner och landsting, universitet, Smittskyddsinstitutet, Läkemedelsverket eller Socialstyrelsen. Inom förbundet finns också en delförening för chefer. Chefsföreningens medlemmar har en arbetsgivarroll, men är läkare och därmed medlemmar i förbundet.
Alla dessa är själva anställda och har naturligtvis behov av fackligt stöd i det som kan uppkomma gentemot deras chefer. I den situationen behöver även de den fackliga sidan av den professionella organisationen.