I en artikel i Läkartidningen 43/2010 [1] tar Andreas Fries upp behovet av mer kunskap om autismspektrumtillstånd (dvs autism, Aspergers syndrom eller atypisk autism) inom vuxenpsykiatrin. Möjligen kan man tycka att han slår in öppna dörrar, eftersom kunskapen formligen har exploderat under det senaste decenniet. Mycket är publicerat av svenska forskare, inte minst från Christopher Gillbergs forskningsgrupp, och ett helt temanummer om psykiatrisk samsjuklighet hos vuxna med autismspektrumtillstånd är tillgängligt och gratis i en online-tidskrift [2].
I Stockholm har ett omfattande vårdprogram för både barn och vuxna med ADHD, autismspektrum och utvecklingsstörning nyligen publicerats [3]. Sedan många år har Stockholms läns landstings webbplats Autism-­forum [4] varit en källa till ­pedagogiskt föredömlig och lättillgänglig information. Det finns en landsomfattande webbaserad diskussionssida för läkare intresserade av neuropsykiatri, och det har ordnats årliga möten vid ­Norra Stockholms psykiatri sedan 2004.
En stor satsning har gjorts på Karolinska institutet där ett kompetenscentrum för utvecklingsrelaterade funktionsstörningar (KIND) med hög vetenskaplig ambition och likaledes högkvalitativa föredrag just startat [5]. Föreläsningar och kurser om autismspektrum ges över hela landet, och mycket information tillhandahålls genom ­intresseorganisationerna ­Autism och Aspergerförbundet [6] och Riksförbundet ­Attention [7].

Fries efterfrågar nya skattningsinstrument för diagno­stik av vuxna med autismspektrum, men förslagsvis ska vi börja använda några av dem som redan är i omlopp. Flera skattningsinstrument för att identifiera autismspektrum hos vuxna finns redan på svenska. Självskattningsskalan Autism quotient (AQ) [8] är mest spridd, även om dess psykometriska egenskaper dessvärre inte är optimala, t ex tenderar personer med social fobi eller tvångssyndrom att få höga poäng trots avsaknad av autistiska drag.
Däremot har en annan självskattningsskala, Ritvo autism and Asperger diagnos­tic scale revised (RAADS-R), visat sig fungera bra, även i svensk översättning [9]. Skalan innefattar 80 frågor som var och en genererar 0–3 poäng, dvs max 240 poäng. En poängsumma överstigande 72 poäng stöder en autismspektrumdiagnos. Skalan är noggrant beskriven i en psykologuppsats [10] och kan hämtas från Stockholms läns sjukvårdsområdes webbplats [11]. En screeningversion av RAADS-R är för närvarande under utprövning. Ytterligare diagnostiska instrument, t ex ADOS [12], DISCO [13] och ADI [14], finns att tillgå, men dessa verktyg kräver en särskild utbildning för att användas.
För att underlätta för klinikern att ställa diagnos har det nya vårdprogrammet försetts med en observationsskala, ADHD & Autismspektrumtillstånd – Observationshjälpmedel (A&O) [15]. Denna skala tydliggör att en rad symtom vid ADHD och autismspektrumtillstånd är varandras motsatser. Medan det ospecifika symtomet »uppmärksamhetsstörning« förekommer både vid ADHD och vid autismspektrumtillstånd (samt vid en rad andra psykiatriska diagnoser) är impulsivitet – och allt som följer på detta – något som särskiljer ADHD från autismspektrumtillstånd.

Fries framhåller att autismspektrum underdiagnostiseras, men vi ser också en överdiagnostik som är väl så ­allvarlig. En del psykiatrer förefaller ha låtit andra yrkesgrupper ta över diagnostiken, möjligen som resultat av tidsbrist. I en studie av 50 vuxna med relativt nydia­gnostiserade autismspektrumtillstånd uppfyllde 14 procent av deltagarna inte kriterierna [opubl data].
En god social förmåga är oförenlig med en autism­spektrumdiagnos, vilket kanske förbises när allt annat verkar »stämma«. Inte heller räcker det att personen själv »känner igen sig« i kriterierna eller lyckas »dölja« symtomen för omvärlden, eftersom dia­gnosen, så som den definierats, är baserad på iakttagbara symtom.
Men en korrekt diagnos kan också behöva omprövas eftersom många unga kommer att utvecklas och uppfattas som mer »normala« med åren, och därmed kliva ur sin diagnos; författaren Gunilla Gerland är ett känt exempel på detta.

Sammanfattningsvis finns informationsmaterial av hög kvalitet och kliniskt användbara skattningsinstrument tillgängliga för alla intresserade. Det bör också poängteras att man kan ha en allvarlig funktionsnedsättning och uppfattas som »lite egen« utan att för den skull uppfylla diagnostiska kriterier för ­autismspektrumtillstånd. Ingen kommer att tjäna på att det går inflation i autismspektrumbegreppet.

Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Susanne Bejerot är medförfattare till det vårdprogram för barn och vuxna med ADHD, autismspektrum och utvecklingsstörning [3] som omnämns i texten.