Europarådets parlament har antagit en resolution om rätten till samvetsfrihet i medicinsk vård. Resolutionen – som specifikt gäller frågan om abort – har debatterats livligt därefter. Frågan om det handlar om rätten till fri abort eller samvetsfrihet i allmänhet är tolkningsbar.
Vi ser en fara i att den bredare frågan om samvetsfrihet används för att starkt inskränka kvinnors rätt till abort. Sverige har skött abortfrågan på ett bra sätt. Abort är en möjlighet som fortsatt ska erbjudas kvinnor. Vi ser ingen anledning till några inskränkningar i denna rätt. Många kvinnor har stora svårigheter i länder där denna rätt saknas. Tillgången till säker abort är en av de viktigaste åtgärderna för att minska dödligheten bland kvinnor som blivit oönskat gravida.
En gynekolog som inte vill utföra abort av samvetsskäl bör betänka sin yrkesinriktning. För specialistkompetens i obstetrik och gynekologi krävs att man behärskar antikonception och inducerad abort. Det finns andra medicinska specialiteter att välja på. Den yttersta anledningen är att skydda patienternas rätt till adekvat vård.
Parlamentets uppmaning med resolutionen är att alla medlemsländer ska ta fram regler som ska garantera rätten till samvetsfrihet vid bland annat abort. Men reglerna berör också den för oss okontroversiella rätten att patienterna informeras och remitteras till annan vårdgivare i rimlig tid samt garantier för att patienter erbjuds korrekt behandling, speciellt vid akut behov.
Resolutionen anger att vårdpersonal inte ska övertalas, hållas ansvariga eller diskrimineras på något sätt om de vägrar att utföra abort. Nej, ingen ska diskrimineras. Vad vi vidhåller är att vårdpersonal har särskilda skyldigheter gentemot de patienter de vårdar. Resolutionen hävdar också att samma rätt, eller samvetsklausul, ska gälla för ett sjukhus eller annan vårdinrättning.
Här formuleras det mest anmärkningsvärda i resolutionen: att till exempel ett sjukhus ska kunna vägra att utföra aborter. Vi bedömer det som ytterst diskutabelt om detta är i överensstämmelse med svensk lagstiftning.
Den övergripande frågan om samvetsfrihet kräver en fördjupad diskusson om gränser. Ska vars och ens samvete tillåta att vård inte ges, oavsett konsekvenser för patienterna som söker denna vård? Och vem ska få avgöra om skälen är godtagbara? I resolutionen uttrycks också en oro över en oreglerad användning av begreppet samvetsfrihet. Farhågan är att vården av kvinnor skulle kunna försämras, inte minst för dem med svagast ställning i samhället.
Det konstateras också att en majoritet av medlemsländerna redan har reglerat användningen av samvetsfrihet på ett fullgott sätt. Resolutionen pekar således yrvaket åt flera håll. Det påbörjade resonemanget kräver en betydligt större genomlysning, med patienten i centrum.
Debattörerna lyfter fram några exempel där samvetsfrihet skulle kunna användas. Dessa exempel visar tydligt att samvetsfrihet är komplicerat, och vi instämmer i Europarådets oro över en oreglerad användning av begreppet samvetsfrihet.
Vi anser att svensk sjukvård ska erbjuda vård på lika villkor och anser också att vi har hanterat detta på ett bra sätt hittills. Vi har svårt att se att några av dessa frågor skulle hanteras bättre om det fanns möjlighet till samvetsfrihet.
Vi har initierat frågan och kommer att ta upp en förnyad diskussion om den övergripande frågan om samvetsfrihet inom ramen för vårt ettik- och ansvarsråd.
