Hur vill du agera i förhållande till Försäkringskassans nya riktlinjer för sjukskrivning?
Svar: Hanteringen av sjukskrivningar inverkar på läkares arbetsmiljö, och det finns en del att förbättra. Informationsbladet som tas upp är framtaget för att ge vägledning om vilken information Försäkringskassan frågar efter i blanketten »Medicinskt underlag för bedömning av förmåga att arbeta vid sjukdom«. Materialet är inga riktlinjer eller direktiv utan enbart information till underlaget så som det är utformat i dag. Min åsikt är att arbetet med att förbättra själva underlaget behöver fortsätta. Blanketten har arbetats fram relativt snabbt och remisstiden har varit kort, vilket vi har återkopplat till Försäkringskassan. Läkarförbundet har till viss del kunnat påverka utformningen, men det finns helt klart behov av att arbeta vidare för att göra underlaget bättre.
Jag anser att en förenkling av sjukskrivningsintyget och att ta fram begränsade intyg för vissa diagnoser skulle vara bra. Vi behöver bättre stöd för läkare som ska bedöma och beskriva en patients aktivitetsbegränsning. Det måste dessutom bli enklare att komma i kontakt med rätt handläggare på Försäkringskassan, och sjukskrivande läkare borde ha en namngiven handläggare på Försäkringskassan.
Läkarförbundet deltar tillsammans med Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk utvärdering, Sveriges Kommuner och landsting och Svenska Läkaresällskapet i »Nationellt försäkringsmedicinskt forum« och diskuterar där olika försäkringsmedicinska frågor. Om Canivet och medförfattare med riktlinjerna menar Socialstyrelsens »Försäkringsmedicinskt beslutsstöd« så har det gått på remiss efter utformning i samråd med specialitetsföreningarna. Det var svårt att ta fram riktlinjerna och det finns inga hårda vetenskapliga data kring sjukskrivningstider. Därför bad man specialitetsföreningarna att ta fram förslag baserad på beprövad erfarenhet. Socialstyrelsen, som håller i beslutsstöden, kommer att utvärdera dessa kontinuerligt och man uppmanar också till forskning på området försäkringsmedicin. Informationsbladet utformades under kort tid och gick tyvärr inte ut på remiss, vilket gjorde att vi inte kunde påverka lika mycket. Detta visar hur viktigt det är att Försäkringskassan har en tät kommunikation med professionen.
Vill du fortsätta att prioritera privatiseringsfrågan framför ett mer mångfasetterat arbetsmiljöarbete?
Svar: Det är ingen automatisk koppling mellan privat drift eller entreprenörskap och mindre mångfasetterat arbetsmiljöarbete. Däremot är mångfald på arbetsmarknaden, där läkare har möjlighet att välja mellan olika arbetsplatser och arbetsgivare, att föredra framför en monopolsituation, oavsett om det är privat eller offentlig utförare av sjukvård. Offentlig anställning är ingen garanti för en bra arbetsmiljö. Jag tar däremot tydlig ställning för en offentlig och solidarisk finansiering av sjukvård. Läkarförbundets bejakande av mångfald på utförarsidan innebär att läkare får möjlighet att starta och driva egen verksamhet, vilket jag anser är bra. Däremot är det viktigt att påverka utformningen av exempelvis ersättningsmodeller så att småskalighet stimuleras. Det är inte säkert att oligopol är så mycket bättre än monopol.
Folkhälsoarbete med ambitioner på samhällsnivå, men med faktisk inriktning på individnivå och ökad myndighetsstyrning ända in i konsultationsrumme, finns här inget att ifrågasätta i dina ögon?
Svar: Jo, det finns det, och jag har nyligen, tillsammans med Distriktläkarföreningens ordförande Ove Andersson, publicerat en artikel i Läkartidningen (LT 46/2010, sidan 2906) på detta tema. Det lanseras förslag om primärpreventiva insatser för folks allmänna hälsa som del av sjukvården, när i stället debatten om hur vi ska få våra resurser att räcka till det basala sjukvårdsbehovet borde stå längre upp på den politiska dagordningen.
Min åsikt är att primärpreventiva åtaganden gentemot en bred del av befolkningen bäst sköts via riktade socialpolitiska insatser som resurssätts särskilt och inte konkurrerar med vård av sjuka. Det behöver dessutom framföras att det blir svårt att prioritera hälsofrämjande insatser till den friska massan i förhållande till sjukdom. Och inte minst behöver det framföras vad det kommer att kosta. Självklart vill vi att befolkningen ska ha en bra hälsa. För patienter där goda levnadsvanor är viktigt för att att de ska bli eller hålla sig friska är exempelvis sunda kostvanor självklart en del av sjukvården, men debatten har delvis kommit att handla om hälsofrämjande insatser i allmänhet.
Vill du fortsätta att förlägga arbetsmiljöfrågorna huvudsakligen lokalt?
Svar: Läkarförbundet har absolut ett intresse av att bedriva arbetsmiljöfrågor på central nivå, vilket också görs. Arbetslivsgruppen, där förtroendemän arbetar med en rad frågor rörande olika aspekter kring vår arbetsmiljö, har hand om detta på nationell nivå. Exemplet med läkarintygen är ett sådant område som hanteras centralt.
Slutligen skriver Canivet och medförfattare att de vill se ett ökat fokus på rent fackliga aspekter, och de citerar en kollega: »För egen del hade jag nog i många fall hellre tillhört ett mera stridsdugligt fackförbund, med mindre smak för att agera som myndighetsföreträdare.«
Det här är en viktig fråga. I dag ställer sig allt fler läkare frågan varför de ska vara med i Läkarförbundet och anslutningsgraden bland unga läkare är sjunkande. Vi måste förnya oss för att vända trenden. Läkarförbundet behöver prioritera rent fackliga frågor såsom exempelvis arbetstidsfrågan. Som facklig organisation ska vi strida för våra medlemmars intressen – det är vår kärnverksamhet. Läkarförbundet är »inte enbart« ett fackförbund utan också ett professionsförbund som organiserar alla läkare. Det är viktigt för kåren att också driva utbildningsfrågor, sjukvårdspolitik med mera, men det ska inte innebära att vår fackliga verksamhet får mindre utrymme.
