Hur vill du agera i förhållande till Försäkringskassans nya riktlinjer för sjukskrivning?
Svar: Revideringen av blanketten för medicinskt underlag gjordes under stark tidspress, vilket Läkarförbundet kritiserat. Vi är inte nöjda med resultatet och vill fortsätta arbetet med att se över blanketten. Enligt en färsk webbpejling bland läkare är Försäkringskassans nuvarande rutiner för medicinska underlag problematiska vad gäller både bedömningar och regelverk. En majoritet av läkarna anser inte att reglerna är utformade så att likvärdiga bedömningar kan göras. De flesta ägnar mer tid åt sjukskrivningsärenden och tycker detta konkurrerar med patient–läkarmötet.
För en sjukskrivningsprocess av hög kvalitet krävs att läkare får rimliga förutsättningar och villkor för att fullgöra uppdraget. Det handlar om tid, utbildning och stödrutiner. Jag anser att vi ska fortsätta arbeta utifrån Läkarförbundets remissvar till Försäkringskassan, där vi skriver att arbetet med att förbättra sjukintyget och dess funktionalitet måste fortsätta. Remissvaret klargör även att skälen för att förbättra intyget överväger de svårigheter det kan innebära att ånyo ställa läkarna inför ett förändrat intyg.
Vill du fortsätta att prioritera privatiseringsfrågan framför ett mer mångfasetterat arbetsmiljöarbete?
Svar: Landstingens monopolställning som finansiär, utförare och kontrollant av sjukvård är olycklig. Under de senaste åren har vi sett många exempel på hur detta varit till stor nackdel för de anställdas arbetsmiljö. Läkarförbundet arbetar för en mångfald arbetsgivare, såväl offentliga som privata. Vi är övertygande om att mångfalden gagnar sjukvårdens utveckling och kan bidra till att både privata och offentliga arbetsgivare förbättrar arbetsmiljön för att stärka sin position i konkurrensen om kompetent arbetskraft.
Jag är övertygad om att arbetet för en mångfald arbetsgivare är ett verktyg för att lyfta den eftersatta arbetsmiljön. En del i ett mångfasetterat arbetsmiljöarbete är att driva frågan om sjukvårdsenheters storlek. Våra tidigare erfarenheter visar att sammanslagningar till storsjukhus har haft mycket negativa effekter på arbetsmiljön.
Folkhälsoarbete med ambitioner på samhällsnivå, men med faktisk inriktning på individnivå och ökad myndighetsstyrning ända in i konsultationsrummet, finns här inget att ifrågasätta i dina ögon?
Svar: Det finns flera anledningar till att vi läkare ska ifrågasätta och diskutera »Vem gör vad i vården?«. Mötet mellan patient och läkare är centralt i sjukvården, och betingelserna för och innehållet i detta möte ska vara optimalt. Kåren kan på ett trovärdigt sätt diskutera livsstilsfrågor med sina patienter och ska så göra där det gör nytta och när patienten vill, till exempel råd om rökstopp inför operation. Att läkare påtvingas en roll som hälsopoliser kan däremot bara krympa vårt förtroende och patienternas integritet. Vi måste slå vakt om vår trovärdighet genom att redovisa evidens och beskriva vad den enskilde kan vinna på att ändra sitt beteende, utan att lägga moraliska perspektiv på människors livsstil.
Vill du fortsätta att förlägga arbetsmiljöfrågorna huvudsakligen lokalt?
Svar: Ett gott arbetsliv för läkare innebär att kunna utöva sin profession i en god arbetsmiljö med rimliga villkor för arbetet. För ett framgångsrikt arbetsmiljöarbete behöver Läkarförbundet vara handlingskraftigt såväl lokalt som centralt. I förbundets centrala arbetslivsgrupp arbetar vi övergripande med arbetsmiljöfrågor som stress, mobbning och handlingsplaner för jämställdhet.
Läkarförbundet bedriver också centralt påverkansarbete i arbetsmiljöfrågor, exempelvis har jag själv och andra bidragit till att få igång det samarbete Arbetsmiljöverket och Socialstyrelsen i dag har med gemensamma inspektioner. Det lokala arbetsmiljöarbetet är viktigt och behöver centralt stöd.
I artikelns sista stycke önskar Canivet och medförfattare ett skarpare fokus på rent fackliga aspekter, och de citerar en kollega: »För egen del hade jag nog i många fall hellre tillhört ett mera stridsdugligt fackförbund, med mindre smak för att agera som myndighetsföreträdare.« Mitt svar på detta är att Läkarförbundet är och bör fortsätta vara alla läkares fackliga och professionella organisation, såväl lokalt som centralt. Jag ser inget motsatsförhållande mellan att vara en professionell och en facklig organisation, snarare är det en styrka eftersom våra frågor har båda dessa sidor, vilket inte minst exemplet om sjukförsäkringen visar. Jag vill vara tydlig med att Läkarförbundet inte ska vara en myndighetsföreträdare. Vi ska tydligt stå på medlemmarnas sida.
