Man behöver sannerligen inte vara intresserad av neuropsykiatri för att uppskatta Lars Sjöstrands eminenta artikel om pianovirtuosen Glenn Gould som flydde sin publik (LT 46/2010, sidorna 2909-12). Men jag kan ändå tycka att en förståelse för autismspektrum kryddar upplevelsen av läsningen. Artikeln är en illustrativ fallbeskrivning av ett musikaliskt geni och en man med ett autismspektrumtillstånd. För den oinvigde vill jag peka på faktorer som stöder uppfattningen om att Gould verkligen hade ett autismspektrumtillstånd (dvs Aspergers syndrom, autism eller atypisk autism), en diagnos som kort diskuterades i Sjöstrands artikel.

Autismspektrumtillstånd är i hög grad ärftligt [1]. I beskrivningen av Goulds föräldrar beskrivs ett hem präglat av religiös besatthet och pryderi. Stark moral och ett svartvitt förhållningssätt till moralfrågor är vanligt vid autismspektrumtillstånd. Modern spelade klassisk musik i hopp om att hennes foster skulle lyssna, det är visserligen modernt nuförtiden, men på 1930-talet kan man nog anta att idén kunde betraktas som udda. Självständigt tänkande, bortom vedertagna normer, utmärker autismspektrumtillstånd.

Modern var 41 år när Glenn föddes, efter flera missfall. Sannolikt var fadern inte yngre. Äldre fäder löper en förhöjd risk att få barn med autismspektrumtillstånd [2]. Flera missfall kan också tyda på att det fanns någon form av genetisk avvikelse hos föräldrarna. Goulds särpräglade form på ytteröronen talar inte emot detta, små fysiska avvikelser är betydligt vanligare hos personer med autismspektrumtillstånd än i normalbefolkningen [3].

Vid autism kan man tidigt skönja ett avvikande beteende hos det lilla barnet, och Goulds avsaknad av gråt under spädbarnstiden kan betraktas som det, även om otröstlighet är betydligt vanligare. Gould var grovmotoriskt klumpig och förmådde inte delta i lek med andra barn, också detta är typiskt för autismspektrumtillstånd [4]. Han saknade intresse för tävlingsmomentet, vilket nog får betraktas som ovanligt hos »normala« män, likaledes hans ointresse för sex. Asexualitet och »annorlunda sexualitet« förefaller överrepresenterat vid autismspektrumtillstånd [5].

Gould var bunden till sina föräldrar och övertalades till att flytta hemifrån först när han närmade sig trettioårsåldern. Normala unga vuxna sparkar ut sig till självständighet, även om mammorna håller emot, medan en ansenlig andel vuxna med autismspektrumtillstånd saknar förutsättningar för ett självständigt boende och blir kvar i föräldrahemmet. Gould, liksom många med autismspektrumtillstånd, klarade inte av att utföra något hushållsarbete.

Gould betraktades som en särling eftersom han inte betedde sig som de flesta andra. Han kände en avsky för obscena skämt och motsatte sig hedonism, till den grad att han tyckte Mozart dog för sent (!). Gould själv tog avstånd från alkohol och cigaretter, i likhet med flertalet med autismspektrumtillstånd [6].
Goulds relation till andra beskrivs inte som ömsesidig, omgivningen hade en »instrumentell funktion«. Precis så brukar man beskriva barn med autism i deras relation till omvärlden. Gould frågade heller aldrig om han störde andra, vilket tyder på bristande förmåga att skapa sig en bild av hur andra uppfattar en situation. Även hans kravbeteende och »narcissism« kan ses som uttryck för hans oförmåga att avläsa andra.

Gould föredrog att tala i telefon, vilket är ett sätt att slippa att distraheras av and- ras kroppsspråk och slippa få andra människor inpå sig. Han talade i monologer och var oförmögen till småprat, vilket är typiskt för autismspektrumtillstånd.

Gould spelade piano, sittande på en låg fällstol som fadern hade konstruerat, och den fortsatte han att använda trots att den var så sliten att han satt på själva träramen. Man kan spekulera i om hans sittställning vid flygeln, med ansiktet i nivå strax ovan tangenterna, återspeglar det lilla barnets sittställning vid pianot, han var ju bara några år gammal då han började spela. Kanske hade den sittställningen präglat honom och blivit en förutsättning för hans pianospel.
Att ha noterna framför sig trots att han inte tittade på dem är likaså ett uttryck för den rutinbundenhet som är karaktäristisk för autismspektrumtillstånd.

Gould hade alltsedan barndomen en »polymorf ångest«. Rädsla och ångest är mycket vanligt hos personer med autismspektrumtillstånd oavsett begåvningsnivå [9]. Däremot är den inte alltid lätt att avläsa eftersom kroppsspråk och tonläge sällan avspeglar de inre känslorna. Men Goulds höga ångestnivå kan utan vidare förklara hans användning av lugnande medel. Eftersom personer med autismspektrumtillstånd saknar förmåga att intuitivt förstå vad som ska ske i nästa steg reagerar hon på händelser snarare än agerar inför dem [10]. Detta leder till stark inre stress, som hanteras genom undvikande beteenden och försök att skapa förutsägbarhet. Detta kan förklara Goulds kontrollbehov och krav på att omgivningen följde hans manus.

Goulds uppfattning om att grannarna spionerade på honom kanske överensstämde med sanningen. En udda person identifieras snabbt av sin omgivning, om denna person också är ett geni och världskänd gör det ju honom inte mindre intressant. Oförmåga att avläsa andras intentioner gör att många med autismspektrumtillstånd har utsatts för bedrägligt beteende, hån och mobbning, vilket naturligt leder till en allmän misstänksamhet mot, och rädsla för, omvärlden. Goulds skräckslagenhet inför sin egen jublande publik kan kanske begripas utifrån detta perspektiv.

Även tvångstankar och tvångshandlingar är överrepresenterat vid autismspektrumtillstånd [11], och Goulds rädsla för att återvända till Philadelphia efter att ha utsatts för en ryggdunk i pianotillverkaren Steinways lokaler, och som han uppfattade orsakade en förskjutning av skulderpartiet, kan vara ett uttryck för en generalisering av en tvångstanke. Att Gould sedan drev en rättslig process mot Steinway kan nog betecknas som rättshaveri och är förenligt med autismspektrumtillstånd. Orsaken är bristande förmåga att uppfatta proportioner och rimlighet i kombination med överdrivet rättstänkande och kompromisslöshet, vilket inte är detsamma som att säga att processerna är orättfärdiga.

Precision och klarhet utmärkte Goulds pianospel. En tendens till att uppfatta omvärlden i detaljer kännetecknar autismspektrumtillstånd och kan hypotetiskt utgöra grund för de specialförmågor som vissa med autismspektrumtillstånd besitter. Till exempel förefaller absolut gehör vara vanligare vid autism än hos normalbefolkningen [12], och intressant nog uppfattas musiker med absolut gehör som mer personlighetsmässigt avvikande än musiker som saknar detta [13]. Gould hade också ett fotografiskt minne, som relativt ofta rapporteras vid autismspektrumtillstånd.

Gould skydde kroppskontakt och tog inte gärna andra i hand. Att tycka att kroppskontakt är obehagligt, särskilt när den sker oväntat, är vanligt vid autismspektrumtillstånd och kan ses som ett uttryck för en perceptionsavvikelse. Graden av obehag av oväntad kroppskontakt förklarar Goulds raseri när han utsätts för detta. Att däremot bli behandlad av en kiropraktor eller sjukgymnast utgör inget problem eftersom kroppskontakten då är väl förberedd. Även Goulds önskemål om hög temperatur och vinterklädsel vid varm väderlek kan vara uttryck för en perceptionsstörning, dvs att Gould faktiskt frös, fastän andra tyckte att det var varmt. Ett tredje tecken på en annorlunda perception är att Gould föredrog att spela piano, utan att distraheras av hur det faktiskt lät, genom att dränka pianospelet i ljudet av en påslagen radio eller tvapparat. Slutligen ska man inte avfärda Goulds kroppsliga åkommor som hypokondri, vad det nu är. Han kan ha upplevt sina inre organ starkare än andra, och smärtor framförallt från magen är typiskt vid autismspektrumtillstånd [14].

Autismspektrumtillstånd har beskrivits som ett uttryck för »a miswired brain« [10]. Sådant som inte gör ont hos oss andra, som t ex att klippa hår eller naglar, kan upplevas som smärtsamt hos personer med autismspektrumtillstånd, och det som uppfattas som ett självklart samband för oss andra kan te sig obegripligt för en person med autismspektrumtillstånd.

Kanske kan också en »miswired brain« vara själva förutsättningen för uppkomsten av ett geni av Goulds storlek, förutsatt förstås att personen får mycket stöd, vilket uppenbarligen Glenn Gould fick av sin omgivning.