Monica Renstig undviker i sitt inlägg att beröra kärnpunkten i min text, nämligen att antalet mottagningsbesök per dag inte är ett relevant mått, varken för sjukhusläkarnas patientkontakter eller för effektiviteten i sjukvården.
Svenska sjukhus har skurit ner på antalet vårdplatser under lång tid, så att vi i dag har det lägsta antalet i västvärlden räknat per invånare. Utvecklingen har gått mot en hög poliklinisering av den svenska sjukvården, det vill säga det görs mycket behandling och många ingrepp över dagen, där patienterna tidigare blev inlagda på sjukhus. Ju fler polikliniska ingrepp som utförs, desto färre mottagningsbesök i öppenvård hinner sjukhusläkaren med.
Ett dagkirurgiskt ingrepp räknas inte som ett patientbesök trots att sjukhusläkaren kanske tillbringar två timmar med patienten. Inte heller andra patientkontakter på avdelningen eller vid rondning räknas med, liksom allt det arbete som läggs ner av radiologer, patologer och andra specialister.
Med allt färre vårdplatser och kortare vårdtider blir den sjukhusvård som inte räknas in i statistiken över mottagningsbesök allt intensivare, mer ska göras på kortare tid. Det innebär att det inte är relevant att jämföra antalet mottagningsbesök vare sig över tid eller internationellt, eftersom förutsättningarna skiljer sig i grunden mellan olika sjukvårdssystem och sjukhus. Jämförelsen haltar även för primärvården, som är otillräckligt utbyggd och präglas av läkarbrist.
Vi har även rekordfå privatpraktiserande läkare i en internationell jämförelse. Självklart ska vi arbeta för att få bort väntetiderna i vården. Jag och Läkarförbundet tror att detta i stor utsträckning kan ske genom en utbyggnad av primärvården och genom att fler sjukhusspecialister får möjlighet att arbeta i den öppna sjukvården utanför sjukhusen, i egna mottagningar eller i specialistläkarhus. Stora delar av läkares mottagningsverksamhet kan skötas mer kostnadseffektivt utan sjukhusens administrativa överbyggnad.
I mitt förra inlägg skrev jag att en positiv sida av debatten efter boken »Den sjuka vården« är att läkares administrativa arbetsbörda lyfts upp och granskats. Det verkar ha gått Monica Renstig förbi, då hon ägnar stora delar av sitt inlägg åt just detta. I Läkarförbundet ägnar vi oss inte bara åt problembeskrivning, vi har även konkreta förslag för att ta bort tidstjuvarna i vården – att minska den administrativa arbetsbördan, renodla läkares arbetsuppgifter och ta bort tidskrävande sidouppgifter, fler läkarsekreterare för att avlasta läkarna, funktionella IT-system och mycket mer.
Monica Renstig skriver att jag blandar samman mått som är viktiga för patienters tillfrisknande med mått som är viktiga för skattebetalarna. Samtidigt skriver hon avslutningsvis att vi borde stimulera landstingen till att ta fram bättre effektivitetsmått. Just detta var en av huvudpunkterna i mitt förra inlägg. Patientnyttan är det centrala i sjukvården, och mått som förmår fånga in detta är värdefullare för skattebetalarna än antalet patientbesök per läkare, vilket endast beskriver en del av arbetet med och för patienterna.
