Ledaren i Läkartidningen 45/2010 handlar om läkare i äldrevården. Eva Nilsson Bågenholm anser att det finns en otydlig ansvarsfördelning mellan landsting och kommun, att de strukturella hindren för en högkvalitativ äldrevård måste undanröjas och att det föreligger stora brister i tillgången på läkare i boenden för äldre. Hon föreslår att ersättningssystemet i vårdvalet ändras så att dessa insatser prioriteras och att det inrättas en särskild »överläkarfunktion« på kommunal nivå, som ska se till att äldre får sina behov av läkarinsatser tillgodsedda.

I ledaren sägs inget om situationen för de över tjugo tusen personerna med betydande och livslånga funktionshinder, som också bor i bostäder med särskild service, men enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Deras problem är om möjligt större: De får inga ­besök i (grupp-)bostaden av habiliteringskunnig läkare, inga årliga teamgenomgångar, inga hälsokontroller. Det är en himmelsvid skillnad mellan den hjälp som dessa personer »i arbetsför ålder« får och den som lättåtkomligt och med förtur erbjuds oss andra som kan ta för oss.

Inte heller nämner Läkarförbundets ordförande att det sedan fyra år tillbaka finns en tydlig ansvarsfördelning då landstingen ska avsätta nödvändiga läkarresurser till kommunerna, och landstingen och kommunerna ska sluta avtal om formerna för och omfattningen av dessa (HSL 26 d §). Vad blev effekten av det föreläggandet?
Eva Nilsson Bågenholm nämner inte heller att regeringen tillsatte en nationell samordnare i somras som ska utreda om kommunerna ska få anställa läkare, analysera konsekvenserna och eventuellt utarbeta författningsförslag. Fick inte förbundet tillfälle att yttra sig över direktiven till samordnaren?

Även regeringen har skändligen glömt LSS i sina direktiv till samordnaren. De personer som omfattas av LSS är de som, enligt riktlinjerna inom hälso- och sjukvård (1997) – genom sin nedsatta autonomi, tillhör hälso- och sjukvårdens första prioriteringsgrupp. I praktiken har de hamnat i den sista. Vårt land bryter därmed mot FN-konventionen artikel 26 d § om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.