Min artikel i LT 49/2010 (sidorna 3148-9) slutar: »…betapred ska användas endast i nödfall, om man inte snabbt får fram dexametason.« Det är bra att Infektionsläkarföreningen i sin ­replik nämner båda alterna­tiven, och jag tror att sjuksköterskorna på akutmottagningarna förmår ta hand om licenspreparat. Urspårade försök att översätta dexametason till betametason finns det fler och vanligare exempel på. I Fass står det fortfarande att krupp ska behandlas med höga doser betametason (Betapred) fastän dokumentation saknas, medan det finns evidens för god effekt av budesonid eller lägre doser betametason [1, 2].

Djurförsök kan generera hypoteser men duger inte som grund för kliniskt arbete, framför allt inte för att fastställa lämplig dos. Betametason och dexametason har ­olika förmåga att penetrera CNS. Dexametason förebygger främst dövhet, ett allvarligt handikapp som Infektions­läkarföreningen inte nämner några data för. Föreningens arbete med kliniska riktlinjer och Meningitregistret är utmärkt och föredömligt, men jag tycker att jag står på fast mark när jag säger att både betametason och dexametason ska finnas tillgängliga där det bedrivs akut pediatrik.