Marie Wedin och Sjukhusläkarföreningen anser i ett debattinlägg i Läkartidningen 45/2010 (sidan 2826) att antalet mottagningsbesök per läkare är ett missvisande och orättvist mått för att bedöma sjukhusläkarnas patientkontakter. Vad som upprör henne är att Dagens Nyheter i en ledare i augusti 2010 återigen lyfter fram måttet »2,17 patientbesök per sjukhusläkare/dag« från boken »Den sjuka vården« (2003), som jag är medförfattare till.
Marie Wedins debattartikell är fylld av missuppfattningar och felaktiga slutsatser samtidigt som hon blandar samman mått som är viktiga för patienters tillfrisknande med mått som är viktiga för skattebetalarna. Det är viktigt att kunna ta emot många patienter för att undvika köer och för att det annars åtgår fler läkare än vad som borde behövas.
Antalet patientbesök per läkare är då ett viktigt signalmått eftersom sjunkande produktivitet över tid pekar på att resurser används alltmer ineffektivt. Det allra viktigaste är då att undersöka vad läkarnas tid används till. De tre olika studier som vi redogjorde för i »Den sjuka vården« visade alla att bara mellan 20 och 40 procent av läkares tid används till direkt patientkontakt. Minst hälften av tiden går åt till administration, dokumentation, kommunikation och möten, arbetsmoment där det ofta finns stora effektiviseringsmöjligheter. Det måste ju te sig som enbart irriterande, även för läkare, att tvingas ägna tid åt att leta efter vårdplatser eller kämpa med långsamma icke-kommunicerande datasystem.
Sjukvården brottas fortfarande med stora produktivitetsproblem. I Stockholms läns långtidsutredning (2008) anges att produktiviteten, mätt som antalet patientbesök per läkare, sjunkit med 19 procent det senaste decenniet och uppgår till 2,6 besök per dag. I den siffran ingår all sjukvård, det vill säga såväl den mer besöksintensiva primärvården som öppna specialistmottagningar utanför sjukhusen. Jämförbar siffra som anges i »Den sjuka vården« för år 2000 för hela riket uppgick till 4 patientbesök per dag. Medelantalet patientbesök per läkare i OECD-länderna är dubbelt så högt som i Stockholms läns landsting.
Det privata näringslivet har under de senaste decennierna lyckats med stora produktivitetshöjningar, till stor del genom implementering av IT. Sjukvården har trots otaliga lokala och regionala IT-satsningar inte lyckats med detta. Felet är förstås det bristande ledarskap som kännetecknar sjukvårdens organisation, struktur, administration och ledning i Sverige.
Marie Wedin verkar uppleva måttet 2,17 patientbesök per dag som personligt kränkande för läkarkåren. Men läkarna ska snarare ses som systemets fångar i byråkratiska landsting och i sjukhus med många dåliga ledare.
Läkare anställda vid den amerikanska sjukvårdsorganisationen Kaiser Permanentes sjukhus i Santa Clara, Kalifornien (där allmänläkare och specialistläkare arbetar integrerat) gör 4 000 patientbesök per läkare och år, vilket med 225 svenska arbetsdagar motsvarar 18 patienter per dag. Att de lyckas med detta beror på att den direkta patienttiden, enligt deras egna uppgifter, uppgår till 80 procent. Det har varit möjligt bland annat genom ett intelligent IT-system som inte enbart är till för att registrera i patientjournalen, utan även innehåller stöd för läkare att hitta rätt diagnos och evidens för rätt behandling. Samtidigt som systemet omvandlar patientdata till ekonomiska styr- och rapporteringsdata till koncernledningen.
Måttet antalet patientbesök per dag är självklart inte det enda mått som kan och bör ligga till grund för en bedömning av läkarnas produktivitet och effektivitet. Väl så viktigt är kontinuerliga studier av läkarnas tidsanvändning. De hittills kända studierna visar på en betydande förbättringspotential.
I stället för att försvara siffran 2,17 patientbesök borde Marie Wedin och Sjukhusläkarföreningen snarare och hellre pressa sina arbetsgivare, landstingen, och sina chefer till att bli avsevärt bättre på att hitta system som stimulerar produktiviteten inom vården. Framförallt borde man ta fram produktivitetsmått som är mer inriktade på att underlätta »bench- marking« mot effektiva sjukvårdssystem och att lära av de framgångsrika.
