Strax före jul beslöt den nya universitetskanslern om ett nytt kvalitetsutvärderingssystem för högre utbildning 2011–2014 [1]. Upprinnelsen var att regeringen ville koppla ersättning till kvalitet samtidigt som lärosätena ansåg att det gamla systemet var »odugligt« och alltför process-inriktat [2]. Därefter följde långa förhandlingar, bråk och avgångar. Slutresultatet är en modell där »resultat« står i fokus. Med resultat menas framför allt det självständiga arbetet; det som på läkarprogrammen kallas projektarbete och som med anledning av Bolognaprocessen i dag omfattar 30 högskole­poäng.
Asklepiospriset är Svenska Läkaresällskapets pris för bästa projektarbete och vetenskapliga artikel skrivna av AT-läkare och studenter.
Under hösten mottog jag, i rollen som vetenskaplig sekreterare i Läkaresällskapets kandidatförening, 36 bidrag till denna tävling. Det var en fröjd att läsa så många bra arbeten, och juryn hade en tuff utmaning i att utse de två vinnarbidragen, som höll en mycket hög klass. Man ska hålla i minnet att materialet var selekterat. Alla arbeten var godkända, och alla författare ansåg sig kunna konkurrera om titeln bästa vetenskapliga arbete.
Mot denna bakgrund är det häpnadsväckande att några projektarbeten var av så bristande kvalitet att de knappast borde ha blivit godkända av examinator.I minst ett fall saknades syfte med den genomförda studien. I några ­andra arbeten var studie­uppläggen inte tillräckligt ­genomtänkta för att svara på frågeställningarna. Det fanns brister i val av statistisk metod och resultatpresentationen var ibland så luddig att det var svårt att förstå vad författaren kommit fram till. Växlande språkbruk i ett par arbeten gjorde det uppenbart att vissa handledare reviderat eller skrivit diskussionsdelen men lämnat resten därhän.
Detta är helt oacceptabelt. ­Ersättningen till handledare är många gånger uppseendeväckande generös. Enligt muntliga uppgifter till undertecknad får en handledare upp till 100 000 kr för att handleda ett projekt. Den handledning som studenterna får för pengarna är ofta god, men ibland skandalöst dålig.
Sveriges läkarstudenter förtjänar en utbildning med hög akademisk ambition och engagerade och inspirerande handledare. Projektarbetet är för många första kontakten med forskning, och erfarenheten är antagligen avgörande för om man vill fortsätta forska eller inte.
Akademin bör särskilt beakta detta med tanke på den dåliga återväxten bland forskande läkare. Högskoleverket kräver snart att lägstanivån på dessa arbeten höjs avsevärt, och samtidigt kommer man att koppla kvaliteten till grundutbildningsanslag. Ett strukturerat kvalitetssäkringsarbete behöver därför komma till stånd omgående vid alla lärosäten.
Frågan diskuteras på flera ­lärosäten, men nu är det dags att det börjar hända något på allvar. Jag uppmanar landets utbildningsanordnare att ­öppet redovisa hur de arbetar med frågan, särskilt med avseende på kvalitetssäkring, så att goda exempel kan spridas och komma alla Sveriges studenter till gagn.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Ordförande i Socialistiska Läkare.