Det bådar gott att Marie Wedin blivit vald till ny ordförande för läkarnas fackförbund. När hon skriver att det som antalet patientbesök per läkare beskriver utgör endast en del av arbetet med och för patienterna (LT 50/2010, sidan 3224), och att det behövs andra mått för att fånga in vad som ger mest patientnytta, ja, då vill jag ropa: Hurra! Äntligen! Äntligen! kanske vi kan börja tala om kvalitet i stället för kvantitet!
Antalet vårdplatser i Sverige har skurits ned till det lägsta i västvärlden, skriver Wedin. Ja, men det är inte bara antalet slutenvårdsplatser som skurits ned, utan också den medicinska kompetensen. Om jag talar om min egen specialitet, psykiatrin, så har man där tagit bort resurser i slutenvården såsom arbetsterapi, gymnastikmöjligheter, psykolog knuten till avdelningen, handledning av personalen, vidareutbildning och kompetenshöjning av både personal och läkare.
När öppenvården, som mist specialresurser som arbetsterapeuter, sjukgymnaster och mentalskötare, för att nämna några yrkeskategorier, inte klarar av att hålla sina patienter utan behöver lägga in dem i slutenvård en tid, så får man inte den kvalificerade hjälp man önskar – i stället kommer besvikna patienter ut från en tids sjukhusvård och säger: »Värdelöst. Aldrig mer.«
Kvantitet är inte detsamma som kvalitet. Att en läkare tar fem patientbesök kanske inte hjälper dessa fem mer än att en annan, mer kompetent och specialutbildad läkare tar sig an en enda patient, botar denne och får igång honom i arbete igen. Tyvärr är det inte sällan så, att många psykiatriska patienter går i behandling år ut och år in – därför att de inte får kvalificerad vård. Skenbart benämns denna verksamhet för »produktion«, medan det i själva verket rör sig om en kronisk rundgång.
Låt oss inom Läkarförbundet ta initiativet till att tala tydligt om kvalitet inom sjukvården igen. Denna tydlighet innebär krav – krav på kompetenshöjning, vidareutbildning och medicinskt sakkunnigt ledarskap.