I »Information från Läkemedelsverket« 6/2010 står det att vi nu efter apoteksmarknadens avreglering har »en fungerande apoteksverksamhet«. Min tolkning av texten är att Läkemedelsverket anser att vi numera fått en förbättrad och välfungerande apoteksverksamhet till skillnad från den tidigare monopolsituationen. Verkligheten ser dock annorlunda ut.
I tidnings- och TV-reportage (29/12 2010) har både patienter och läkare rapporterat om den tidsödande olägenheten att det numera inte går att få en samlad information om läkemedelslagret på landets alla apotek. Dessvärre kan man nu komma i situationen att behöva ringa eller åka runt och fråga olika apotek eller apotekskedjor för att få det önskade läkemedlet. Apotekspersonal har också vittnat om detta problem.
Ett viktigt skäl för apoteksreformens genomförande sades bl a vara att förbättra tillgängligheten av läkemedel för patienterna och ge bättre service. Kommentarer överflödiga. Konkurrensskäl förhindrar att det tidigare välfungerande informationssy­stemet kan få finnas kvar!
Ett annat syfte med avre­gleringen av apoteksmarknaden var att pressa läkemedelspriserna. Det statliga Apoteket har dock hittills varit bra på att hålla nere kostnaderna. Med utökade öppettider och ökad marknadsföring (»personligare apotek nära dig«, »hängiven ägare som vill ta hand om sina kunder lite extra« för att nämna några använda argument i reklamen) är det väl tveksamt om priserna på receptbelagda läkemedel generellt sett kommer att kunna pressas nämnvärt på de privata apoteken.
Sedan den 1 november 2009 säljs diverse receptfria läkemedel, bl a paracetamol, NSAID och näsdroppar, i mataffärer, varuhus och på bensinmackar. Försäljningen och tillgängligheten av dessa läkemedel har sedan dess ökat markant. Om detta är bra för folkhälsan borde diskuteras mera. Risken för felaktig läkemedelsanvändning, inklusive missbruk, är uppenbar, och konkreta fall av ogynnsamma hälsoeffekter har rapporterats.
Personalen på dessa försäljningsställen är knapphändigt utbildad, och kommunerna är satta att kontrollera verksamheten, men enligt en rapport har bara en av tio kommuner gjort inspektioner (DN 11/5 2010)! Hur kan lagförändringar av det här slaget träda i kraft innan man vet att kontrollerna fungerar? Vem/vilka bär ansvaret?
Prislappen till skattebetalarna för omregleringen av apoteken är betydande. Staten lämnade ca 500 miljoner kronor (»Hägglunds-tian«) att fördelas mellan de nyetablerade apoteksägarna (mest till fyra dominerande, skatteplanerande bolag) som ett slags startbidrag. Man antog att de gamla apoteken kunde vara svårsålda, och man ömmade för de nya ägarna. De vinster dessa tar ut av sin verksamhet undandras i viss utsträckning beskattning i Sverige.
Var det någon som hostade något om hur skattebetalarnas pengar används? Köp en hostmedicin!