Jag fick 39 e-brevsvar på mitt inlägg om att skriva eller diktera journaler [1]. Läsarna ombads dela med sig av sina erfarenheter av att skriva själva. De 39 svaren omfattar >10 000 ord. I Faktarutan publiceras ett urval av breven.
Av 39 brevskrivare var 38 läkare, 1 läkarsekreterare; 27 män, 12 kvinnor; 6 pensionärer, 5 utbildningsläkare, 1 läkarstudent; 21 allmänläkare, övriga från kirurger till ögonläkare; 25 offentliganställda, 10 privata, 3 offentlig + privat; 6 hade skrivutbildning, 3 skrev »pekfingervals«; 25 skrev allt, 8 dikterade, 5 både skrev och dikterade; 5 började skriva på grund av »kris« eller sjukdom bland sekreterare och långa utskriftstider. Många började då datajournal infördes; 2 utbildningsläkare slutade skriva efter kritik från chefer och sekreterare. De flesta hade »självskrivit« (uttryck från två av brevskrivarna) mer än 10 år.
Argument för »självskrivning« var att det spar tid, ökar effektiviteten, kvaliteten och kontrollen över journalen. Ger koncisare språk utan upprepningar och utsvävningar. Patientsäkerheten stärks när fel undviks och journalen är momentant tillgänglig.
Jag har analyserat e-brevsvaren och egna erfarenheter och noterar att »självskrivarna« är en minoritet av den offentligt anställda läkarkåren. De har ett avvikande beteende då de utför arbete som inte förväntas av dem. De får därmed inte alltid kollegial förståelse för sitt arbetssätt, och utbildningsläkare får ibland inte ens lov att skriva då det hotar läkarsekreterarnas arbetsmarknad och de övriga kollegornas invanda arbetssätt. Privatanställda läkare skriver mer, troligen tack vare bra produktivitet, och avviker alltså mindre, med vissa undantag.
De flesta skriver själva för effektivitetens skull. Det man kortsiktigt tjänar i tid på att diktera förlorar man långsiktigt i fördröjning, korrektur, omläsning och signering. Det man skrivit själv är kortare, koncisare och ger utrymme för reflektion samtidigt som man har bättre kontroll över dokumentationen. Ofta får patienten den skrivna anteckningen eller ett intyg i handen när besöket är slut. Kollegorna får glädje av den momentana journalen, och sekreterarna kan arbeta med kvalitetsregister, väntelistor, statistik etc i stället för att skriva.
Vad väntar du på? Våga pröva skrivandets frihet och ta kontroll över ditt arbete!
Faktaruta
Att skriva eller diktera.?Ett urval av kommentarerna i e-brevsvar.
1. (man) Allmänläkare: Dikterar med skrivande röstigenkänning. Samma vinster som att skriva. Tekniken ger fel som måste rättas. 2. (m) Allmänläkare: Dikterar. Ogillar diktera/skriva för tredje part (HSAN). 3. (m) Allmänläkare: Dikterar. Dagens journaler har blivit för långa. 4. (m) Allmänläkare: Skrivdebut pga sjuk sekreterare (20 år sedan). Mindre krångel, tidsåtgång, ångest. Slipper tänka på problem två gånger. 5. (kvinna) Allmänläkare: Skrivutbildad och skriver allt. Ger många vinster. Dikterade tidigare för omväxling i arbetsmiljön. 6. (kv) Allmänläkare: Skriver efter sekreterarkris för 10 år sedan. Tidsvinst. Koncisa journaler. Skriver med patienten i rummet. 7. (kv) Allmänläkare: Skrivdebut vid sekreterarkris för 15 år sedan. Diktering tar längre tid. Hindrad av sekreterare och oförstående kollegor. 8. (m) Pensionär, privat gynekolog: Skrev 22 år. Tidsbesparing, ökad säkerhet. Förvånad att inte fler läkare skriver. 9. (m) Utbildningsläkare: Skriva ger kontroll, få fel, gynnar andra. 10. (m) Utbildningsläkare: Ej fått skriva för sekreterare och överläkare. 11. (m) Utbildningsläkare, f d läkarsekreterare: Enkelt val att skriva. Korta, koncisa journaler, nöjda sekreterare! 12. (kv) Pensionär, allmänläkare: 10 år med »pekfingervals« i datajournal. Kort, strukturerat, hjälper minnet. Journalmall ökar effektiviteten. 13. (kv) Pensionär, ögonläkare: Skrev allt. Läste anteckning för nöjd patient. Läkare borde skriva. Sekreterare kan användas bättre. 14. (kv) Skolläkare: Skrivit datajournal i 18 år. Bra struktur + rätt från början. 15. (m) Allmänläkare: Skriva sparar tid?+?fel. Konsultationen avslutas bättre då den bearbetas i skrift. 16. (m) Företagsläkare: Pekfingervals i 13 år efter sekreterarkris. Momentan journal, kvalitet, struktur, slippa signera. 17. (m) Kardiolog och chef: Vill ha kurser i dokumentation för utbildningsläkare. 18. (m) Kirurg: Skriva ger kontroll?+?spar signering på privat mottagning men ej på sjukhus pga väntat motstånd från sekreterare. 19. (kv) Allmänläkare, holländsk utbildning: Självskrivning ger korta, tillgängliga journaler – viktigt för vården. Signering?=?dubbelarbete. 20. (kv) Allmänläkare: Skriver allt själv. Spar tid?+?ökar säkerheten. Momentant, estetiskt, kort. Signerar direkt färsk anteckning. 21. (kv) Företagsläkare, tysk utbildning, skrivutbildad: Självskrivandet ger arbetsglädje, tidsvinst och nöjd arbetsgivare. 22. (m) Allmänläkare, belgisk utbildning, vård-IT-expert: Skrivit många år med patienten i rummet. Försöker få kollegor att skriva utan framgång. 23. (m) Läkarstudent: Skriva är enklare än diktering?+?ger överblick. Studenter skriver i dag lika snabbt som de dikterar. 24. (m) Pensionär, privat allmänläkare, finsk utbildning, skrivutbildad: Skrev i 40 år. Snabb tillgänglighet, säkerhetsfördelar. Mallar förenklar. 25. (m) Pensionär, allmänläkare: Skrivit i 50 år. Diktera ger lång utskriftstid?+?irrelevanta journaler. Att skriva kort och bra är svårt. 26. (m) Pensionär, kardiolog: Skrev som privatläkare, ej på sjukhus. Effektivt, praktiskt. Nöjd patient med anteckning i handen. 27. (kv) Kvinna, allmänläkare: Slutat skriva efter byte till krånglig datajournal. Gillar inte överdokumentation. 28. (kv) Utbildningsläkare, dansk utbildning, skrivutbildad: Beordrats sluta skriva av chef trots tidsvinst, mindre stress?+?försening.
