Debatten i Läkartidningen angående svensk sjukvårdspersonal i Afghanistan [1, 2]belyser två helt olika sätt att verka som läkare i ett konfliktområde. Dels humanitärt med avsikt att bistå den konfliktdrabbade befolkningen, dels militärt, som läkare för svenska soldater i Afghanistan. Båda är viktiga, men olika. Att hålla isär dessa olika sätt är fundamentalt för att undvika sammanblandning.
Humanitära medicinska insatser i ett konfliktområde är definierade och skyddade under Genèvekonventionerna. De ska vara neutrala, oberoende och oavhängiga, annars är de inte att betrakta som humanitära. Mandatet för en humanitär insats är den drabbade befolkningens behov, medan mandatet för en militärinsats är ett politiskt beslut, vilket Knutsson et al tydligt belyser i sitt inlägg [2].
Vad de däremot dessvärre verkar sakna kunskap om är att det de facto finns en skillnad mellan humanitära och militära medicinska insatser. De skriver: »Det är olyckligt att sätta upp ett motsatsförhållande mellan dessa två verksamheter då ett sådant inte på något sätt föreligger«.
Bristen på förståelse av att det visst föreligger ett »motsatsförhållande« gör att en ökad sammanblandning i stigande grad sker mellan humanitära och militära insatser. Militära insatser har i ökande grad utökats med komponenter som betecknas som »humanitära«.
I både Irak och Afghanistan är det en strategi att genom »humanitära« projekt vinna befolkningens förtroende. Humanitär hjälp blir där en metod och inte ett mål.
Svenska militären i norra Afghanistan har kört runt i vita bilar, neutralitetens färg, och har utan specifik kompetens startat biståndsprojekt.
Sammanblandningen mellan militära och humanitära insatser är i dag ett av de främsta säkerhetsproblemen i Afghanistan för humanitära organisationer som Läkare utan gränser (MSF). Denna sammanblandning tros vara en anledning till att tre MSF-anställda brutalt sköts ihjäl vid färd i sin vita bil i Afghanistan 2006. För att undvika liknande sammanblandning har Läkare utan gränser i ­Demokratiska republiken Kongos konfliktområden ­målat sina bilar rosa!
Det är viktigt att benämna ­saker vid deras rätta namn, och för att inte förlora sitt värde är det nödvändigt att humanitära insatser inte missbrukas och utnyttjas till annat än för den drabbade befolkningen enligt det stöd som finns i Genèvekonventionerna. Detta är än mer aktuellt i dag med de uppseglande behoven av medicinsk internationell hjälp i konfliktens ­Libyen.