Det är mycket värdefullt för den fortsatta diskussionen om kvalitetsregisters plats i sjukvården att Swespines ­företrädare problematiserar frågan [1]. Trion utgår från sex farhågor jag lyfte fram med anledning av den pågående översynen av de nationella kvalitetsregistren [2]. De invänder mot mitt påstående »Register är i praktisk sjukvård ofta ett hinder för att tillämpa evidensbaserad medicin«. De tycker tvärtom.

Jag kan också se att kvalitetsregister för avgränsade, väl definierade patientgrupper kan leda till att läkaren i större utsträckning praktiserar evidensbaserad medicin. Men det jag avsåg var att register blivit en väg att trycka på patienter och patientgrupper standardiserade utredningar, mått för medicinska insatser och terapikombinationer som aldrig dokumenterats för dessa patienter och grupper. Således en industrialiserad vård.
Jag ser till och med dementa åldringar lämna sjukhuset med fem–sex nya mediciner, som aldrig dokumenterats vad gäller effekt, interaktion eller sammantagna biverkningar. Patienten eller anhöriga har över huvud taget inte deltagit i någon diskussion om dessa medels värde, rimlighet vad gäller förebyggande förmåga utifrån NNT (number needed to treat) eller potentiella skadliga effekter av multimedicineringen. Kravet på kliniken och läkaren att följa kvalitetsregister sätter således medicinsk etik på undantag. Patienten blir ett objekt för helt andra syften än sin egen hälsa och livskvalitet.

Processen förstärks av att kliniker i öppna jämförelser värderas, inte utifrån hur god individua­liserad vård som givits och med hänsyn till patienturvalet – som trion påpekar finns det skillnader i populationer och förutsättningar – utan om högsta poäng i kvalitetsregistren uppnåtts. Det innebär bl a maximal farmakologisk intervention.
Konflikten för läkaren och kliniken mellan evidensbaserad vård och kvalitetsregister blir nästan olöslig när ekonomiska incitament förs in. Och så sker redan trots att indata därigenom får sämre tillförlitlighet!

De tre kollegorna håller med mig om att registerutbyggnaden kan komma att innebära att enskilda läkare styrs av byråkrater och läkemedelsbolag och att kårens inflytande över sjukvårdens utformning minskar. Också översynsutredningen är medveten om riskerna med att koppla ekonomi till kvalitetsregister. Men utredningen har inte kurage att föreslå ett förbud för ekonomistyrning utifrån kvalitetsregister! Det är ett stort svek mot läkar­kåren och forskarsamhället, men det är vad uppdragsgivaren, SKL (Sveriges Kommuner och landsting), förväntar sig i sina planer att beröva professionen makt.