I debattinlägget »Multisjuka äldre – en utmaning för vårddataanalytiker och hälsoekonomer« efterlyser Krister Järbrink och medförfattare en gemensam definition av gruppen äldre multisjuka (Läkartidningen 12/2011, ­sidorna 674-5).
Sveriges Kommuner och landsting har tillsammans med tolv landsting och 29 kommuner under 2010 genomfört en kvalitativ uppföljning av multisjuka äldre. Sammanlagt har 299 intervjuer av sjuka äldre gjorts, närstående har intervjuats, journaler och registerdata har studerats, läkemedelsbehandlingen har undersökts och de totala kostnaderna för vård och omsorg har beräknats. De första resultaten presenterades på en välbesökt konferens i Stockholm den 15 mars .
Undersökningsgruppen utgjordes av personer 75 år och äldre som under de senaste 12 månaderna vårdats tre eller fler gånger på sjukhus och fått tre eller fler diagnoser från olika diagnosgrupper enligt ICD-10. Syftet var att identifiera systemfel inom vård och omsorg. Liknande undersökningar utifrån samma definition har tidigare utförts av Ulla Gurner i främst Stockholm. Nu ville vi få ett större material, från hela landet.
Undersökningen bekräftar att det brister i vård och omsorg för denna grupp. Sjuka äldre med stora behov av sammansatta insatser från vård och omsorg uppmärksammas inte tillräckligt. Det saknas ett helhetsperspektiv, vilket leder till punktvisa insatser utan sammanhang, ­något som i sin tur leder till onödigt höga kostnader och onödiga kvalitetsbrister.
Brister som identifieras är avsaknad av kontinuitet och problem med tillgänglighet i primärvården. På sjukhusen ses långa väntetider på akutmottagningen och stressad personal. Läkarbesök i hemsjukvården förekommer nästan inte alls, och i hemtjänsten finns så många utförare att det är vanligt att den äldre säger upp insatserna. Felaktig läkemedelsbehandling är ett stort problem, och vårdplaner är ofta bristfälliga eller inaktuella. En person med samordningsansvar för den äldres behandling är något som de äldre efterfrågar.
För att spegla systembrister fungerar SKL:s definition i den aktuella undersökningen bra. För att utveckla nya vårdtjänster för helhetsomhändertagande i öppna vårdformer kommer andra definitioner att behöva utvecklas. I den gemensamma satsning som SKL och staten gör för att förbättra vård och omsorg om äldre har begreppen sjuka äldre respektive mest sjuka äldre valts.
Undersökningen visar att ­begreppet multisjuka äldre enligt ovanstående definition fångar personer med varierande behov av vård och omsorg. Dödligheten i gruppen är hög, och personer i livets slutskede utgör en stor del. Kostnaderna för vård och omsorg varierar stort oberoende av kön, ålder eller dia­gnos. Den faktor som har störst betydelse för kostnaderna är ADL-förmågan (allmänna dagliga livsfunktioner). Medianvårdtiden på sjukhus var 25 dagar under 1,5 år, en ganska kort tid i den äldres liv, och står för 60 procent av den totala kostnaden. Den minsta kostnaden, 5 procent, svarar primärvården för.
Vi håller med Järbrink och medförfattare om att »multisjuka äldre« är ett begrepp med begränsad användbarhet. Vår bild av de mest sjuka äldre är att det handlar om biologiskt åldrade personer som är nära sin funktionella sviktgräns, är beroende av andra, har flera samtidiga hälso­problem, flera läkemedel och många vårdgivare.
Sveriges Kommuner och landsting har träffat en överenskommelse med staten om prestationsbaserade statsbidrag till vård och omsorg om de mest sjuka äldre. Genom bättre kunskap om resultaten i vård och omsorg om äldre ska förbättrings­arbetet kunna koncentreras till de mest angelägna bristområdena.
Aktiv läkarmedverkan är en förutsättning för att kunna komma till rätta med dagens problem och den utmaning som fler äldre som överlevt fler sjukdomar och uppnått en hög ålder innebär. Ett stort mått av nytänkande kommer att behövas för att långsiktigt kunna garantera landets äldre personer en trygg och säker sista tid i livet.
Med vår undersökning har vi visat att det inte saknas resurser kring dessa personer. Frågan är nu om dessa inte skulle kunna användas på ett bättre sätt.