Kommentar till patient­säkerhetsärende refererat i LT 9/2011 (sidan 459). Redogörelsen för det tragiska fallet visar att Socialstyrelsen strävar efter att tolka uppenbara läkarfel som resultat av bristfälliga rutiner – som ingen bär ansvar för.
Att läkaren inte kallade in patienten med malignt melanom för kompletterande behandling kan endast bero på slarv eller okunnighet. Att i detta sammanhang åberopa administrativt arbete och störande telefonsamtal är att dölja läkarens grova fel. Detta ger ingen lärdom för andra läkare i liknande situation.
Patologdiagnosen malignt melanom måste slå larm hos ansvarig läkare, som måste vara medveten om att det rör sig om en direkt livsfarlig tumör. Läkaren måste korrelera PAD med sitt kliniska intryck och vid diskrepans kontakta patologen för att utesluta felmöjligheter.
Det finns inget utrymme för slarv eller okunnighet vid handläggning av maligna melanom hos involverade läkare inklusive patologer.
Förekomst av metastaser vid första kontakt med läkaren betyder att man inte kan räkna med framgångsrik behandling. Att missa kompletterande behandling i frånvaro av metastaser är att frånta patienten chansen att överleva.
Av ungefär 300 dödsfall i ­malignt melanom per år i Sverige är den överväldigande majoriteten betingad av »patient’s delay«. Emellertid är »doctor’s delay« alltjämt närvarande som en viktig orsak till den onödigt tragiska utgången.
Redogörelsen säger ingenting om huruvida Socialstyrelsen gjort något påpekande mot läkaren ifråga, eller om den endast nöjt sig med kritik mot rutinerna. Jag kan föreställa mig hur patienten med sina metastaser blev »glad« av att höra att rutinerna blir bättre. Dessutom – har någon informerat patienten om att hon är berättigad till ekonomisk ersättning från patientförsäkringen?