Situationen förväntas förvärras ytterligare kommande år. Pensionsavgångar, en åldrande befolkning samt nya medicinska kunskaper, teknologier och metoder kommer att öka efterfrågan på vård. Sam-nordiska arbetsgruppen för prognos- och specialisutbildningsfrågor (SNAPS), bestående av de fem läkarförbunden i Norden, uppskattar att Sverige om tio år kommer att ha en läkarbrist på ca 4 000. Socialstyrelsens årliga analys »NPS – Nationellt planerings-stöd«, som görs på regeringens uppdrag, visar samma trend. Detta trots utökad ­läkarutbildning och ett stort inflöde av utlandsutbildade läkare.
En mycket viktig pusselbit i diskussionen om läkarbristen saknas – det finns för få utbildningstjänster som leder fram till specialistläkarkompetens. Underläkare tvingas hanka sig fram på korta visstidsanställningar, ofta med löfte om kommande tjänst som morot för att acceptera anställningsvillkoren. Efter grundutbildningen arbetar de flesta läkare, med stort eget ansvar, i väntan på AT – dvs den tjänst som syftar till att förbereda läkaren för det ansvar som arbetet innebär. Efter AT följer i regel tjänstgöring före ST.
Behovet av läkarinsatsen är kontinuerligt, men tjänsterna utgörs inte sällan av korta ­vikariat eller tidsbegränsade tjänster syftande till att lösa det akuta produktionsbehovet, men utan fokus på hur vårdens uppdrag långsiktigt ska fullföljas. Hälso- och sjukvården är uppbyggd så att underläkare på »tvivelaktiga anställningar« utför en stor del av produktionen. Sylf menar att hälso- och sjukvården i och med detta underhåller specialistläkarbristen.
Tidsbegränsade anställningar är olyckliga av flera skäl. Arbets- och utbildningsmiljön blir lidande. Kontinuiteten påverkas, vilket är negativt för patientsäkerhet och vårdkvalitet. En utdragen karriär innebär inte bara ett suboptimalt resursutnyttjande utan kan också försvåra engagemang i forskning och i sjukvårdens ledning. Den kan också hämma benägenheten att påtala fel och brister i vården av rädsla för att inte få tjänsten förlängd. Detta påverkar kvalitets- och säkerhetsutvecklingen i vården negativt.
Att högutbildade akademiker inom ett bristyrke på grund av dålig planering och av organisatoriska och strukturella skäl får sin vidareutbildning fördröjd, och att den svenska befolkningen genom bristande tillgång till specialistläkare får vänta på vård, kan bara ses som ett stort misslyckande och ett oförsvarligt slöseri med samhällets resurser.
Sylf är starkt kritiskt till att politiker och beslutsfattare inte tar frågan på allvar.
*Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.