Utredningens analys visade att den kliniska forskningen brottas med flera problem som påverkar kvaliteten och möjligheterna att implementera ny kunskap i vården. Även om Sverige fortfarande är en framgångsrik forskningsnation har vi halkat ­efter de senaste åren. Bibliometriska studier visar att flera jämförbara länder som Kanada, Danmark, Norge, Nederländerna och Schweiz ökat betydligt mer än Sverige, framför allt om man ser till högciterade tidskrifter. Jag hoppas att också Åke Thörn tycker att det finns utrymme för förbättring, även om vissa ämnen som reumatologi och neuro­logi haft en mycket stark utveckling under senare år.
Det räcker nu inte att vara bibliometriskt topprankad och ha framstående forskare. Forskning är dyr, varje medicinsk publicering kostar i genomsnitt 1–2 miljoner. Därför måste forskningen också ge avtryck i en bättre vård och ekonomisk tillväxt. Även om metodproblemen är stora finns flera hälsoekonomiska studier som visar på tydliga vinster. Den senaste större studien från England [2] visar att inom hjärt–kärlområdet har forskningen gett en 39-procentig »vinst« per år. Liknande siffror sågs inom det psykiatriska området.
En annan »hotbild« är bristen på betydelsefulla kliniska ­behandlingsstudier. Antalet kliniska studier minskar, och många tidigare studier håller alltför låg kvalitet för att kunna användas i vården. Det finns utrymme för förbättringar för såväl industrisponsrade som forskarinitierade studier.
Om man nu tror att den kliniska forskningen kan och bör förbättras, vilka är åtgärderna? Åke Thörn ifrågasätter om det behövs mer pengar och en bättre organisation. Jag håller med om att mer pengar inte löser problemet. Viktigt är att de omfattande resurser vi har används på ett bättre sätt. Utredningen förslår flera åtgärder, framför allt en tydligare utvärdering och prioritering av statens ALF-medel och landstingens FOU-medel. Vetenskapsrådet (VR), SBU och Sveriges Kommuner och landsting har nu utvecklat instrument för hur dessa medel kan användas på ett effektivare sätt. Dessutom krävs ett tydligt ekonomiskt stöd för klinisk behandlingsforskning. VR och VINNOVA har på regeringens uppdrag arbetat fram ett förslag på hur stat och landsting gemensamt kan stödja denna forskning.
För att förbättra och samordna utbildning, forskning och sjukvård krävs bättre samverkan mellan landsting och akademi. Ett sammanhållet universitetsmedicinskt centrum med en gemensam ledning skulle underlätta denna samverkan. Den organisatoriska formen är mindre viktig. Med bolagsformen ville jag i första hand peka på hur ett tydligt, gemensamt ledarskap och ansvar för utbildning, forskning och sjukvård skulle kunna se ut. Det är inte fråga om mindre insyn, utan om att man tar ansvar för alla tre uppdragen.
Forskningsminister Jan Björklund framhåller i sin artikel på DN-debatt den 24 maj att dessa åtgärder är nödvändiga för att stärka den kliniska forskningen och kvaliteten i vården.
Dagens framgångsrika sjukvård bygger i första hand på gårdagens forskning. Om vi vill påverka och förbättra morgondagens sjukvård, krävs att vi förbättrar och stödjer dagens medicinska forskning.
* Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.

Läs debattinläggen:


Är den kliniska forskningens kris ett mätfel? Åke Thörn

Replik: Pengar löser inte allt – men klinisk behandlingsforskning kräver ett tydligt ekonomiskt stöd Olle Stendahl

Är den kliniska forskningens kris ett mätfel? Åke Thörn

Svensk klinisk forskning kan bli bättre Olle Stendahl