Vi ifrågasätter specifikt Scandlabs metod

Det är beklagligt att fem ­legitimerade läkare väljer att okritiskt vara kurirer åt Per Magnuson, vd på Scandlab. Per Magnuson har valt att svara på sakinnehållet i vår debattartikel via ombud och vill i sitt inlägg inte själv kommentera det.
Per Magnuson har svårt att skilja mellan salivkortisoltest och den fiktiva diagnosen »binjureutmattning«. Som Läkartidningens läsare sett har han aktivt försökt lansera »binjureutmattning« som orsak till trötthet hos flera hundra tusen människor i Sverige. En diagnos som vi skolmedicinare inte kan något om – och inte fångar med endokrinologisk utredning.
Givetvis finns det ekonomiska incitament för några av dessa läkare att försöka försvara Scandlabs pseudo­diagnostik då de har ekonomiska intressen av detta samarbete via de kunder de får genom Scandlab.
Det är också beklagligt att veta att patienter fått utskrivet kortison och sköldkörtelhormon telefonledes utan anamnes eller hälsoundersökning, ­enbart baserat på Scandlabs kortisol- och sköldkörtelmetod. Detta är nu föremål för utredning hos Socialstyrelsen.
Till dr Munsterhjelm och medförfattare: Vi ifrågasätter inte salivkortisol som ­metod att analysera kortisolnivån; vi ifrågasätter specifikt Scandlabs metod att ställa diagnosen kortisolbrist!
Dr Munsterhjelm och medförfattare kommenterar inte vår sammanställning av 14 Synacthen-testade patienter i vår debattartikel i Läkartidningen 14/2011 (sidorna 810-1). Där redovisas klart diskrepansen mellan Scandlabs mätmetod och ett dynamiskt standardtest med validerad metod.
Vi såg fram emot en konstruktiv dialog rörande dessa resultat, speciellt då ingen av patienterna hade symtom som skulle kunna vara förenliga med partiell kortisolbrist. Samtliga uppvisade också normala kortisolvärden i serum och normal respons på Synacthen-belastning. Vi hade hoppats att Per Magnuson eller någon på Genova Diagnostics Laboratories skulle svara oss på detta. Men avsaknaden av svar är också ett svar!
Då nu dr Munsterhjelm och medförfattare anser att Scandlabs salivkortisolmetod är baserad på vetenskaplig grund, och då ni har valt att vara ombud för Scandlab, emotses era kommentarer ­rörande detta. Vi ifrågasätter också det vetenskapliga underlaget att ställa diagnosen hypokortisolism efter kontroll av fyra salivkortisolprov under dagtid. Var har ni funnit vetenskapligt underlag för detta? Berätta gärna för oss »okunniga« endokrinologer. Berätta också varför ni drar slutsatsen om för låg kortisolproduktion då endast ett–två av fyra salivkortisolvärden ligger under normala referensområdet. Vi emotser det vetenskapliga underlaget även för detta ställningstagande.
Även om flera studier pekar på möjligheten av avvikelser i hypofys–hypotalamus–binjurebarkaxeln vid olika former av långvarig fysisk och psykisk stress finns det inga vetenskapliga belägg för »binjureutmattning«. Denna fab­ricerade förklaringsmodell är vanlig hos alternativmedicinare men ska inte okritiskt användas av legitimerade läkare, som tyvärr är fallet hos dr Munsterhjelm och medförfattare.
Att påstå att hydrokortison i låga doser är ofarligt är även det ett ovetenskapligt påstående. Binjuren producerar cirka 10–15 mg kortisol under dygnet, och redan vid doser över detta kan man observera negativa effekter på hjärta–kärl, bentäthet m m [1, 2]. Dessutom finns en individuell skillnad i kortisolkänslighet som bör beaktas [3-5]. Enstaka individer kan därför även vid låga doser stänga av sin egen kortisolproduktion, vilket kan leda till livshotande kortisolsvikt efter behandling ad modum dr Muns­terhjelm och medförfattare.
Det är alltid frustrerande att som läkare ha patienter vilkas symtom man inte kan förklara. Att acceptera en fiktiv diagnos baserat på avsaknad av vetenskap och beprövad erfarenhet och med minst sagt diskutabelt analysunderlag är värre. Men värst är att behandla med kortisol när man gör mer skada än nytta!