För en tid sedan fick jag en sammanfattning av SBU:s rapport rörande antibiotikaprofylax vid kirurgiska ingrepp (SBU-rapport nr 200). I den drar man slutsatsen att den medicinska vinsten av antibiotikaprofylax måste ­vägas mot risken för en ökad omfattning av antibiotika­resistenta bakteriestammar.
En omfattande vetenskaplig granskning av praxis på området, och en konsekvensanalys, leder till slutsatsen att rätt använd antibiotika­profylax minskar den totala användningen av antibiotika.
Ett antal kirurgiska ingrepp där man anser att profylaxen minskar antalet infektioner presenteras.
Till min förvåning finner jag att ett starkt vetenskapligt underlag föreligger för att en dos antibiotika profylaktiskt minskar infektionsrisken vid bröstcancerkirurgi. Evidensen baseras på sju studier i en metaanalys omfattande totalt 1 945 patienter med en relativ risk på 0,72. Antalet randomiserade individer i de olika studierna var 92 till 606. Den postoperativa infektionsfrekvensen var mellan 8 och 20 procent; i den antibiotikabehandlade gruppen låg den på 4–18 procent.
Av de data jag funnit från fem av studierna visar endast två en signifikant sänkning av infektionsfrekvensen, medan en metaanalys påvisade den angivna riskreduktionen 0,72. Studierna är huvudsakligen från England och USA och med varierande antibiotika.
Jag tyckte att resultaten visade på anmärkningsvärt höga siffror för postoperativa infektioner jämfört med egen erfarenhet.
Inom NU-sjukvården i Västra Götaland (Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL) i Trollhättan, Uddevalla sjukhus samt lokalsjukhusen i Lysekil, Strömstad och Bäckefors) startade 1992 ett komplikationsregister på NÄL där alla patienter som opererades med hudincisioner registrerades. Samtliga fick vid hemresan ett formulär där komplikationer inom 30 dagar skulle anges. Ett frankerat svarskuvert följde med. En undersköterska hade ansvaret för registret, och om svar inte kommit in efter en bestämd tid kontaktade hon patienterna på telefon. Registret hade en så gott som 100-procentig täckning tack vare denna undersköterska. Tyvärr avgick hon med pen­sion 2009 och ersattes inte, varför registret lades ned.
Under perioden 1992 till 2008 utförde vi 4 500 bröstingrepp. 188 postoperativa infektioner registerades, vilket motsvarar 4 procent. Inga patienter fick rutinmässig antibiotikaprofylax. Den årliga frekvensen infektioner varierade mellan 1 och 5 procent. Utifrån dessa resultat finner jag ingen anledning att ändra vår policy rörande antibiotikaprofylax.
Jag anser också att rekommendationerna från Strama (Strategigruppen för rationell antibiotikaanvändning och minskad antibiotikaresistens) om återhållsamhet med antibiotikaanvändning bör has i åtanke.
Jag vore tacksam för synpunkter på om jag gör rätt eller fel för närvarande genom att inte förskriva anti­biotika profylaktiskt.