SBU:s slutsatser står fast!

Hovelius och Brodersen anser att vi på SBU bör revidera vår rapport från 2008 [1] och att screening för bukaortaaneurysm hos 65-åriga män bör upphöra. Vi ser inga som helst skäl att revidera SBU-rapportens centrala budskap. Våra tre slutsatser står fast.
Det finns starkt vetenskapligt underlag för att screening för bukaortaaneurysm leder till minskad dödlighet relaterad till bukaortaaneurysm hos män och att metoden är kostnadseffektiv. Däremot, vilket våra slutsatser också framhåller, är det vetenskapliga underlaget otillräckligt beträffande effekterna av scree­ning för bukaortaaneurysm hos kvinnor. Exakt samma slutsatser drar Cochrane-rapporten från 2011 [2]. Våra slutsatser bygger på att randomiserade studier visat tydligt signifikant lägre aneurysmrelaterad dödlighet med ca 40 procent för män.
Att påvisa effekter på totaldödlighet, som Hovelius och Brodersen förordar, är generellt inte ett realistiskt utfallsmått vid screening i en population där det eftersökta tillståndet är en sällsynt dödsorsak. Detta har därför inte varit någon av frågeställningarna i SBU-projektet. Att reducera dödligheten i buk­aortaaneurysm måste vara ett eftersträvansvärt mål så länge insatsen i sig inte ökar annan dödlighet. Vid åtgärdade screeningupptäckta aneurysm hos 65-åriga män är den postoperativa morta­liteten hitintills 0 procent.
I den detaljerade delen av rapporten har vi dock på två ställen kommenterat totaldödligheten kring den s k MASS-studien. Där har vi sagt att punktestimatet var 0,96 (med 95 procents konfidensintervall 0,93–1,00) och att det var statistiskt signifikant trots att det övre konfidensintervallet var 1,00. Detta är ett formellt fel, och vi tackar för påpekandet.
Detta förändrar dock inte huvudslutsatserna i de frågeställningar vi behandlat. Resultaten kring totaldödlighet pekar på att det inte finns någon anledning att misstänka att screeningen skulle orsaka ökad dödlighet i andra orsaker. Valet av nivån 95 procent vid beräkning av konfidensintervall är arbiträrt. Ett annat sätt att formulera det aktuella resultatet är att buk­aortascreening med mer än 90 procents sannolikhet även påverkar totaldödligheten.
Hovelius och Brodersen påstår – utan vetenskapligt underlag –att ca 70 procent av de män som fått konstaterat ett bukaortaaneurysm har blivit överdiagnostiserade. Det är inte fråga om överdia­gnostik. Vad författarna antagligen menar är att många icke operationskrävande aneurysm upptäcks. Prevalens förväxlas med operationsindikation. Det viktiga är således inte överdiagnostik utan förhindrad död i 141 fall.
Vi håller dock med Hovelius och Brodersen om att psykosociala konsekvenser och livskvalitetsundersökningar har gjorts i relativt liten omfattning. Det är också vad vi skriver i rapporten från 2008. Vi håller också med om att informationen till de screenade ska vara objektiv och lättbegriplig. Även detta framhålls i SBU-rapporten.