Syrgasens centrala roll i cellandningen har varit ett huvudargument för syrgasbehandling av ett flertal akuta tillstånd och sjukdomar genom medicinhistorien.
Normobar syrgasbehandling är i dag rutin i samband med ett stort antal akuta tillstånd, och hyperbar syrgasbehandling har använts på ett flertal indikationer, av vilka kolmonoxidförgiftning, omfattande fasciter, infek­tioner orsakade av C perfringens, osteoradionekros­er, Hortons huvudvärk och svårläkta sår kan anses som de viktigaste.
Dock har syrgasens framträdande plats och okritiska användning vid behandling av dessa sjukdomstillstånd ifrågasatts parallellt med att syrgasens fysiologiska effekter blivit mer kända [1, 2].
Trots att dokumentationen av syrgasbehandlingens effekt ofta varit bristfällig har man sagt att den i alla fall inte är skadlig. Moderna forskningsfynd har dock visat på för­väntade, rent skadliga effekter av normobar syrgas på frisk vävnad. Det gäller i förs­ta hand syrgas­behand­ling av asfyktiska, för tidigt födda barn, där ökad mortalitet på grund av cerebrala blödningar sågs vid återupp­livning med ren syrgas, och där den internatio­nella rekommendationen i dag är att återupp­liv­ningen ska ske med luft, inte med syrgas [3-5].
Liknande argument har framförts vad gäller syrgas­behand­lingen vid akut hjärtinfarkt. Även indikationerna för hyperbar syrgasbehandling har ifrågasatts, då det varit brist på högkvalititativa, prospektiva, randomiserade studier där övertygande effekter kunnat dokumenteras.
Ur ett vetenskapligt perspektiv är hyperbar syrgas­be­handling av kolmonoxid­förgiftning intressant då behand­lingen kan påstås vara avsedd att tillföra syrgas dit den inte annars kan nå på grund av förgiftningen. Ett flertal studier har gjorts med denna frågeställning, men metodologiska svårigheter i form av för små studiepopulationer, oklarheter i behandlingsdetaljer (val av hyperbara trycknivån, antal behandlingar etc) och utman­ingar avseende relevanta effektmått har gjort att det varit svårt att kunna dra slutgiltiga konklusioner. Argumenten för och emot har kommit i perioder, och den sista omfattande översikten, i en Cochrane-rapport 2005 [6], konkluderade man att hyperbar syrgasbehanding ska ges endast vid kolmonoxidförgiftning i kontrollerade studieuppställningar.
En ny pusselbit har tillkommit genom en prospektiv, randomiserad dos–effekt-studie av Annane och med­­­­-ar­­betare, av behandlings­effekterna av hyperbar syrgasbehandling vid kolmon­oxid­förgiftning från ett hyperbarmedicinskt cent­rum i Frankrike [7]. Studien presenteras i det senaste numret av Intensive Care Medicine och är intressant också ur ett metodologiskt perspek­tiv då man försökt åtgärda flera kända svagheter i studie­design vid utvärdering av denna typ av behand­ling.
Studien tillhör de mer omfattande i sitt slag och pekar på att den hyperbara syrgasbehandlingen inte bara är verkningslös (vid singelbehandling), man fann även signifikant fler kliniskt relevanta neurologiska sequelae vid upprepad hyperbar syrgasbehandling. Dessa fynd leder, i kombination med en tidigare Cochranerapporten [6], till att man starkt bör ifrågasätta denna behandling och att den i nuläget bör användas endast i studieform efter en noggrann etisk prövning. Den ­hyperbara syrgasbehandlingen är dess­utom inte helt riskfri då den i sig orsakat ett 100-tal dödsfall vid tryckkammarbränder i modern tid [8].
Fynden i denna studie ­stödjer dessutom det fysio­logiska resonemanget att syrgas i överskott kan ha direkt skadliga effekter, vilka kunde exemplifieras i form av allvarliga bi­verkningar som syrgas­kramper, trots att alla patienter erhöll diazepam i krampförebyggande syfte.
Avslutningsvis kan sägas att den enda riktade syrgasbehandling som i dag förefaller vara rimlig ur ett evidensbaserat perspektiv, vid sidan om syrgasbehandling vid uttalad hypoxisk lungsvikt, är den normobara syrgasbehandlingen vid Hortons huvudvärk [9]. Fler studier är därför angelägna för att kritiskt utvärdera syrgaseffekter på ett stort antal indikationer där man i dag rutinmässigt erbjuder syrgas och där direkta behandlingsvinster kan finnas, också bortsett från ekonomiska vinster.
*Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.