Läkarförbundet förordar starkt, och vill uppmuntra, att fler läkare blir chefer. Som läkare och chef har man stora möjligheter att delta i och påverka utvecklingen av hälso- och sjukvården. För närvarande har ca 1 500 läkare i Sverige chefsuppdrag. Enligt den senaste chefs­enkäten trivs de med detta.
En del av chefsuppdraget är att ha personalansvar – för läkare men också för andra yrkesgrupper med annan facklig tillhörighet. Som chef och verksamhetsansvarig är man lokal förhandlingspart och representerar arbetsgivarsidan och är därmed motpart till sina lokala fackliga företrädare. Om man dessutom är medlem i samma lokalförening som de läkare som man är chef över skapar detta oklarhet om rollerna och ­ibland en omöjlig förhandlingssituation. Vi förlorar i trovärdighet gentemot uppdragsgivaren och andra lokala fackliga organisationer. En del uppdragsgivare anser att denna konstruktion är oförenlig med ett chefsuppdrag. Vid Chefsföreningens årsmöte i maj vittnade flera erfarna chefer om just detta.
Som chefer vill vi vara med i Läkarförbundet, men att vara med i lokalföreningen rimmar illa med den objektivitet och trovärdighet som vi måste visa upp. Det rimmar illa för läkargruppen, som inte får betvivla lokalföreningens syfte och motiv, för andra ­anställda/fackligt anslutna, som inte får betvivla våra ­syften och motiv, och för vår egen arbetsgivare till vilken vi måste signalera lojalitet och objektivitet. Att vi dessutom inte representeras av lokalföreningen i något avgörande sammanhang stärker resonemanget. Det måste alla inse. Tydligt definierade roller är att föredra i alla sammanhang.
Chefer är läkare som arbetar med chefsuppgifter. De flesta vill fortsätta att vara medlem i Läkarförbundet även under en period med chefsuppdrag. Som förbundets organisation ser ut i dag är man som chef tvingad att vara ansluten till den lokala läkarföreningen med ovanstående olägenheter.
Det innebär att man som chef måste välja att gå ur Läkarförbundet eller avstå från att vara chef. I värsta fall blir läkare inte aktuella som chefer hos vissa arbetsgivare. Även om vi själva skulle kunna leva med denna rollförbistring är det en mycket svår pedagogisk uppgift att gentemot vår uppdragsgivare/arbetsgivare förklara hur vi kan vara medlem i den lokalförening som vi dagligen möter på andra sidan förhandlingsbordet. Det tär på vårt för­troendekapital och påverkar därmed vår förmåga att göra ett bra jobb som chef.
Chefsföreningen har lämnat in en motion till Läkarförbundets fullmäktigemöte om att chefer inte med automatik ska anslutas till den lokala läkarföreningen, utan enbart till förbundet centralt. Anslutning till lokal läkarförening borde kunna ske på frivillig bas för denna grupp. Detta är en mycket viktig fråga för trovärdigheten för den grupp som vi representerar och för den framtida försörjningen av läkare som chefer i sjukvården. Vi förutsätter att ­Läkarförbundet som helhet har ett starkt intresse av att stimulera fler läkare att bli chefer och av att behålla dessa i den fackliga organisationen.
En organisationsutredning i förbundet ser nu över bland annat denna fråga. På Läkarförbundets ordförandekonferens i ämnet nyligen testades idén om central anslutning för chefer. Den verkade för de allra flesta inte möta något principiellt hinder.
Låt oss bejaka verkligheten att läkare i dag har flera olika roller, även så samma individ under ett yrkesliv. Denna lilla justering säkrar att de läkare som blir chefer inte måste ompröva sitt medlemskap i Läkarförbundet utan kan vara trygga i att förbundet är en organisation för alla läkare, livet igenom. Förbundet blir vinnare på en sådan förändring utan att någon annan blir förlorare.
*Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.