Arbete i för nacken påfrestande arbetsställning, hög fysisk armbelastning, bristande psykosocial arbetsmiljö och inaktivitet är riskfaktorer för nacksmärta. Smärtan kan finnas i många år och vara arbetshindrande [1].
Patienter med nacksmärta undersöks ofta med hjälp av röntgen eller annan bildundersökning av halskotpelaren. Ett vanligt fynd är cervikal spondylos, som ibland benämns som degenerativa förändringar i halskotpelaren. Karaktäristiskt för denna dia­gnos är bland annat minskad diskhöjd och osteofyter på kotkropparna [2]. Prevalensen av cervikal spondylos ökar med åldern.
Lennart Hult finner i sin undersökning från 1954 [3] att diskdegeneration kan ­förekomma hos cirka 10 procent av personer med lätt ­fysiskt arbete i åldersintervallet 30–34 år, medan prevalensen i gruppen 50–59 år uppgår till 85 procent. Liknande fynd beskrivs i en SBU-rapport från 2000 [4].

Arbetslivets påverkan på halskotpelaren och uppkoms­ten av cervikal spondylos finns beskriven i litteraturen. Litteratursökning på nätet (PubMed) med sökorden »cervical spondylosis« och ­»occupation/occupational ­exposure« resulterade i få träffar, men genom artiklarnas referenslistor återfanns ytterligare litteratur.
Av Tabell I framgår att det finns artiklar som skildrar effekten av arbete i påfrestande nackarbetsställning bland tandläkare [5, 6] och druvplockare [7] och effekten av generellt tungt armarbete såsom skogsarbete och tungt industriarbete [3], kolgruvearbete [8] samt hos slakteriarbetare, vars arbetsuppgift är att bära tunga djurkroppar på sina axlar [9]. Slutligen finns artiklar avseende personer i u-länder som bär tunga bördor på huvudet [2, 10].

Gemensamt för artiklarna är att man finner en ökad fre­kvens av cervikal spondylos i de exponerade grupperna vid jämförelse med en oexponerad kontrollgrupp. Analyserna har tagit hänsyn till de undersöktas ålder, vilket annars är en störfaktor i beräkningen av yrkesexponeringens effekter på spondylosutvecklingen. En studie har ett resultat som strider mot de övriga: Nepalesiska bärare har lägre prevalens av spondylos i halsryggen än icke-bärare [11]. I några undersökningar (inte inkluderade i tabellen) redovisas ökad prevalens av cervikal spondylos bland utövare av sport såsom rugby [12, 13].

Slutsatsen i majoriteten av artiklarna är att yrkesmässig belastning av halsryggen medför förhöjd förekomst av spondylos i halsryggen. Emellertid har inte alla dessa tunga yrkesmässiga fysiska belastningar relevans för den svenska arbetskraften. Vi bär inte bördor på huvudet som i u-länderna, däremot förekommer tungt armarbete, påfrestande arbetsställ­ningar och ­andra icke ­ergonomiska påfrestningar med betydelse för halsryggen [1].
Dessa fynd kan tyckas intressanta men har egentligen inte så stor betydelse för människors välbefinnande. Människor med cervikal spondylos, påvisad med röntgen eller MR, har i flertalet fall inga besvär från halsryggen [4]. I enstaka studier ses dock att röntgenologiska halsryggsförändringar är korrelerade med ökad förekomst av smärta [14]. Som en övergripande sammanfattning av kunskapsläget torde en översiktsartikel som omfattar 249 primärartiklar vara intressant. Artikelns slutsats är att det saknas ­vetenskapligt stöd för att diskdegeneration i halsryggen är en riskfaktor för nacksmärta [15].
Försäkringskassan får ungefär 1 000 anmälningar om nacksmärta som arbetsskada per år (senaste tillgängliga statistik från 2006). Flertalet fall avslås med olika motiveringar. Vad gäller nacksmärta och cervikal spondylos avfärdas ofta arbetet som orsak till smärtan. Motiveringen är att det är den cervikala spondylosen som är orsaken till smärtan och att spondylos är en åldersförändring. Med stöd av ovanstående studier [4, 15] vill jag hävda att detta resonemang är fel, eftersom halsryggssmärta inte har visats ha något samband med cervikal spondylos. Dessutom finns det om inte ett fullödigt så ett relativt samstämmigt stöd för samband mellan olika former av belastningar och cervikal spondylos. Synpunkter från kollegor försäkringsläkare/försäkringsmedicinska rådgivare efterlyses.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.