Frågan om rökstopp inför planerade kirurgiska ingrepp är intressant i sig men utgör också ett bra exempel på den så kallade ansvarsprincipen, som diskuterats i prioriteringssammanhang, och vilka konsekvenser en sådan kan få för den enskilde patienten.
Experter på området bedömer att det finns evidens för att rökstopp inför planerad kirurgi kan minska komplikationsrisken, särskilt vad gäller sårläkning. Med detta som utgångspunkt kan det då diskuteras vilka konsekvenser denna kunskap bör få i klinisk praxis. Den mer precisa frågan är om rökstopp kan ställas som ett krav eller villkor för att patienten ska kunna få det kirurgiska ingreppet verkställt eller om sjukvården då bör och/eller kan neka sådan vård. Frågan kan också formuleras som om en riskfaktor för kirurgi kan användas som generellt kriterium för exklusion av vård för en hel patientgrupp eller om det i så fall krävs en individuell bedömning i varje enskilt fall.
Etikdelegationen menar att om det finns tydlig evidens för att rökstopp kan minska komplikationsrisken vid viss specificerad kirurgi, så ska patienten aktivt informeras om detta och om vikten av att försöka sluta röka för att därmed få ett mer gynnsamt utfall av ingreppet.
Patienten ska också erbjudas professionell hjälp att sluta röka. Det är en skyldighet för varje vårdgivare att erbjuda rökslutarstöd till alla patienter inför planerad kirurgi.
Även med de mest effektiva rökslutarprogram kommer inte alla patienter att kunna sluta röka. Till detta kommer att det också finns vissa patienter som av olika skäl inte vill sluta röka. Det är då en etisk fråga hur sjukvården ska förhålla sig till dessa båda grupper.
Inför varje beslut om en viss medicinsk åtgärd, exempelvis ett kirurgiskt ingrepp, måste alltid en värdering av nyttan i förhållande till risker göras. Detta är en konkret tillämpning av de etiska principerna om att »göra gott« och att »inte skada«. Det är läkarens uppgift att förena sin medicinska kompetens med patientens önskan om hjälp. Beslut om en viss medicinsk åtgärd ska fattas i samråd med patienten.
Etikdelegationens uppfattning är emellertid att det är oetiskt att använda gruppbaserade kriterier för beslut om planerad kirurgi. Varje patient som inte kan eller vill sluta röka inför kirurgi måste bedömas individuellt. Om riskerna för ingreppet då överväger möjliga vinster av detsamma därför att patienten röker, bör läkaren avstå från den planerade åtgärden. En förhöjd risk av måttlig grad bör däremot inte diskvalificera från ingreppet. Rökning skiljer sig i risk–nyttahänseende inte från andra riskfaktorer såsom övervikt, alkoholkonsumtion, låg fysisk aktivitet med flera.

Etikdelegationens slutsatser


1. Etikdelegationen anser att om det finns evidens för att rökstopp minskar komplikationsriskerna vid planerad kirurgi, så ska patienten informeras om detta och stödjas till att sluta röka före ingreppet. Hälso- och sjukvården ska erbjuda professionell hjälp att sluta röka.

2. Om patienten inte lyckas sluta röka eller av någon anledning inte vill sluta röka ska en individuell riskbedömning av situationen göras. Rökning är då en av många riskfaktorer som ska vägas in i bedömningen men har ingen särställning i detta avseende.

3. Om riskerna med ingreppet klart överstiger nyttan av detsamma på grund av rökningen bör läkaren avstå från åtgärden.

4. Etikdelegationen menar att det är oetiskt om sjukvården ställer rökstopp som ett generellt villkor för att patienten ska få det planerade ingreppet utfört. Rökning får heller inte utgöra grund för prioritering på gruppnivå.

Läs mer:


Ingen operation för patient som vägrade rökstopp