Dykning vid diabetes möjligt men inte riskfritt

Enligt Svenska hyperbar­medicinska sällskapets diabetespolicy från 1998 (reviderad 2011) kan sportdykning accepteras för insulin- eller tablettbehandlade diabetiker i noga utvalda fall. Samförstånd krävs mellan diabetolog och dykarläkare, och dykaren ska följa uppsatta regler.
Förutsättningarna för säker dykning vid diabetes är att man har en väl reglerad diabetes (HbA1c 52–73 mmol/mol) utan diabeteskomplikationer och utan anamnes på allvarlig hypoglykemi. Man ska ha god kännedom om sin sjukdom och om hur man justerar insulindoser inför fysisk aktivitet. Individen ska självtesta sitt blodsockervärde regelbundet och får inte ha insulinkänningar utan förvarning. Dessutom bör kontinuerlig glukosmonitorering (CGM) användas och bedömning av ­dykläkare göras årligen.

Vid dykning och samtidig ­diabetes är det framför allt risken för allvarlig hypo­glykemi som måste beaktas. Symtom på hypoglykemi kan vara svåra att skilja från and­ra normala symtom vid dykning, exempelvis trötthet, frusenhet, darrighet och hunger. Vid dekompressionssjuka påverkas också den kognitiva förmågan, vilket också förekommer vid hypoglyk­emi. Möjligheterna att misstolka symtomen är uppen­bara, vilket kan leda till helikoptertransport och rekompression. Detta sker ofta i onödan med tanke på att rätt terapi är tillförsel av kolhydrater eller glukagon.
Hypoglykemi som uppstår under dykning innebär en ökad risk, både för personen med diabetes och för dykkamraten, och kan i allvarliga fall leda till drunkning. Det är med andra ord nödvändigt att minimera risken för hypo­glykemi och de absolut viktigaste råden är förebyggande. Det är också bra att ha kunskap om hur man häver låga blodsockerhalter under vattnen, eftersom man inte alltid kan göra en snabb uppstigning till ytan.
Förekomsten av hypoglyk­emi under dykning kan minimeras genom att dykaren systematiskt mäter sitt blodsockervärde. Detta bör göras mer frekvent under en period före dykning. En stabil glukosnivå bör eftersträvas och hypoglykemi dagarna före en dykning undvikas. Långvarig hypoglykemi kan medföra att den hormonella motregleringen försämras vid fysisk aktivitet och vid en eventuell ny hypoglykemi.

Inför ett dyktillfälle ska blodsockernivårena mätas syste­matiskt. Frekvent glukoskontroll före dykning kan få fram riktningen på blodsockerförändringen. En rekommenderad provtagningsserie är 60, 30 respektive 10 minuter före ett dyk, och man bör eftersträva stabil nivå 7–12 mmol/l med stigande trend. Är blodsockret 11 mmol/l 60 minuter före dykning, 7,5 mmol/l 30 minuter före dykning och 5,5 mmol/l 10 minuter före dykning är värdet på väg ner och risken för alltför lågt blodsockervärde under dykningen stor. Dykningen ska då inte genomföras. Man får i stället vänta till en annan dag alternativt äta kolhydrater, skjuta upp dyktillfället och avvakta tills glukosvärdena är mer stabila eller lätt stigande.

Blodsockervärdet ska även kontrolleras omedelbart efter dykningen, vilket gör att man får en bild av vilken glukosförändring som skett. Glukosvärdet ställs i relation till kostintag, dosering och extra intag av kolhydrater före dykningen. På detta sätt lär man sig till slut ett eget koncept.
Om en måltid läggs in 1,5–2 timmar före en planerad dykning skapas förutsättningar för en sjunkande insulinnivå när dyket startar. Måltidsdosen av insulin kan sänkas. Målsättningen är att ligga på en stabil blodsockernivå 7–12 mmol/l inför dykning. Tillskott av cirka 20 g extra kolhydrater omedelbart före dykningen (1 banan) gör att dyket blir ännu säkrare. Erfarenhet från dykare med typ 1-diabetes har visat att blodsockret faller med i genomsnitt 3 mmol/l vid ett dyk på 30–60 min. Tillägg av kolhydrater inför dykningen ökar marginalen till hypoglykemi.

Dykaren rekommenderas att föra loggbok med uppgifter om glukosvärden inför och efter dyk, kostintag, insulindoser, typ av dyk (djup, längd och ansträngningsgrad) med mera. På detta sätt lär man sig dyka bättre och säkrare.
Det är också mycket viktigt att träna på tecknet för lågt glukosvärde, L-handsignalen (low) för att kunna påkalla uppmärksamhet. Om tecknet ges ska dykaren och instruktören/parkamraten om möjligt (beroende på dykdjup och dyktid) direkt bege sig upp till ytan. På ytan ska personen inta snabbverkande kolhydrater, glukosgel eller glukos-/fruktoslösning, och dyket ska avbrytas.
Om direkt uppstigning inte kan genomföras ska glukosgel alternativt glukos-/fruktoslösning tas under vattnet. Uppstigning ska därefter påbörjas enligt dekompressionstabell. Vid symtom på hypoglykemi vid dykning ska dyktillfället avbrytas och inte återupptas. Glukosvärdet kontrolleras som vanligt direkt efter uppstigningen.

Använder man insulinpump måste denna avlägsnas strax före dykning då den kan feldosera eller skadas om den utsätts för övertryck eller vatten. De flesta pumpar tål vatten, men inte vatten och samtidigt övertryck. En justering av basaldosen, sänkt temporär basaldos, 1–2 timmar före dyket leder till en sjunkande insulinnivå vid dykstart och lägre risk för hypoglykemi.
Dykning är även utan diabetes en farlig sport med 2–3 dödsfall per år. Vår rekommendation gäller i första hand individer som dykt innan de fått diabetes, men råd och rekommendationer är av värde även när en person med diabetes vill börja med dykning.