Oetiskt att inte ge amningsråd

Jessica Nihlén Fahlquist och Sabine Roeser deklarerar i Läkartidningen (LT 32-33/2011, sidan 1503) att WHO:s amningsrekommendation är oetisk. De har tidigare i en internationell etiktidskrift publicerat en artikel i ämnet [1]. Utgångspunkten för deras kritik är att amningsråden sätter stor press på de kvinnor som av olika skäl inte kan eller vill amma. De ifrågasätter nyttan med amningen, ställer individens intresse mot samhällets intresse och tappar bort barnets behov.
För att barnhälsovårdens förebyggande arbete ska kunna leda till så optimala hälso- och utvecklingsbetingelser för så många barn som möjligt utan att skada behövs gedigna kunskaper om amning, men även i samtalsmetodik. Anpassningen av amningsrådgivningen efter varje mammas behov kan förbättras. Men att undanhålla föräldrar kunskaper om bröstmjölkens hälsofrämjande effekter anser vi vara oetiskt. Författarnas framställning verkar sakna denna information.
Det finns en mängd studier och resultat om bröstmjölkens komponenter och deras funktioner [2-5]. Vid födelsen intill mammans anus koloniseras barnet med hennes tarmbakterier. När barnet sedan läggs på mammans mage fortsätter mammans bakterier att kolonisera barnet, ­vilket minskar risken för att barnet koloniseras med potentiellt farliga bakterier från omgivningen.
Normalt (inom någon timme efter födelsen) söker barnet upp mammans bröst och börjar suga [6]. Mammans mjölk innehåller mängder av antikroppar, särskilt slemhinneskyddande sekretions-IgA-antikroppar riktade mot hennes egna bakterier. Den tidiga bakteriekoloniseringen av barnet med mammans hud- och tarmbakterier blir därmed ofarlig [7].
I mjölken finns ytterligare ett mycket stort antal skyddande strukturer, bland annat små kolhydrater som är analoger till de ytstrukturer på våra slemhinnor som många patogena bakterier använder för att binda till slemhinnorna i andningsvägarna, mag–tarmkanalen och/eller urinvägarna när de orsakar infektion. Dessa mjölkens kolhydrater blockerar mikroorganismernas förmåga att binda till slemhinnorna.
Naturligtvis är denna skyddsmekanism av mycket stor betydelse i smutsiga/fattiga miljöer, men inte betydelselös hos oss [7]. Mammans mjölk innehåller därtill bakterier som sedan ingår i det ammade barnets speciella tarmflora, vilket anses minska risken för att barnet infekteras med potentiellt farliga bakterier [7].
Det har gjorts flera systematiska litteraturgranskningar av amningens effekter på kort och lång sikt [2-4]. Faktarutan baseras på en nederländsk sammanställning över studier i höginkomstländer där man även beräknat risk­reduktionen relativt amningslängden med regressionsanalyser och modelleringar [3].
En amerikansk sammanställning visar att amning minskar risken för nekrotiserande enterokolit, plötslig oväntad spädbarnsdöd, lunginflammation med mera. Fördelaktiga effekter av amning på mamman är snabbare återgång till normalvikt, minskad risk för postpartumdepression, diabetes typ 2, osteoporos samt ovarial- och bröstcancer [3, 5]. Det är viktigt att påpeka att dessa effekter har stor effekt på befolkningsnivå samtidigt som vissa effekter kan vara av ringa betydelse i ett enskilt fall.
Debattörerna uppger att barnet utvecklar sitt eget immunsystem först när amningen avslutas. Så skulle det möjligen vara om mor och barn vistades i en steril enhet. Men även det ammade barnet möter mikroorganismer hela tiden. Mammans mjölk är inte steril och möten med familjemedlemmar, personal och andra exponerar barnet för mikroorganismer. Barnet bygger därvid upp sitt eget infektionsförsvar i skydd av amningen.
Skribenterna anger att »bröstmjölksersättning är ett fullgott alternativ« till amning. Förutom de utvecklingsmässiga effekterna av närheten mellan barnet och mamman vid amningen ­innehåller bröstmjölken ett mycket stort antal komponenter som ger en optimal tillväxt och dessutom skyddar barnet från många former av infektion.
Mastit nämns som ett problem av författarna, och det är en svår och icke ovanlig plåga för den ammande kvinnan. Numera finns en effektiv och ofarlig behandling/profylax mot mastit med antisekretorisk faktor [8].
Sammanfattningsvis menar vi att kvinnor som av olika skäl inte kan eller vill amma ska ges det stöd de behöver. Detta behöver inte stå i motsats till amningsfrämjande insatser och en amningsfrämjande policy.
I författarnas framställning saknar vi kunskap om betydelsen av amning i höginkomstländer. Vi hävdar att det för både barnets och mammans skull är oetiskt att avstå från amningsfrämjande insatser, men sådana bör göras med respekt och hänsyn.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.