Den nu gällande lagen om fastställande av könstillhörighet trädde i kraft 1972. För att juridiskt få ändra sin könstillhörighet uppställer lagen fyra krav: den sökande ska vara 18 år, svensk medborgare, ogift och steril. Regeringen förbereder nu en proposition om ny lagstiftning där man avser att förändra dessa krav förutom vad avser sterilisering.
Regeringen överväger således att behålla kravet på att personen först måste vara steril för att den juridiska könstillhörigheten ska kunna ändras, vilket har väckt en bred och omfattande diskussion.
Frågan berör läkarkåren på ett särskilt sätt genom att det är läkare som förutsätts ut­föra steriliseringen. Delegationen för medicinsk etik har därför granskat frågan ur medicinsk och etisk synvinkel.

Transsexualism är en medicinsk diagnos och berör människor som på grund av sin könsidentitetsstörning riskerar betydande psykiska och sociala svårigheter. Det råder därför inget tvivel om att det finns medicinska indikationer för utredning och behandling i dessa fall. En sådan utredning och behandling måste uppfylla högt ställda medicins­ka och etiska krav, vilket förutsätter en centralisering till högspecialiserade mångprofessionella team med betydande erfarenhet på området.

Skälet till steriliseringskravet angavs i lagens förarbeten som en vilja att hålla ordning i släktskapsförhållanden och undvika en förvirring som skulle kunna uppstå om en transsexuell person som fått sin könstillhörighet ändrad skulle få biologiska barn. I förarbetena angavs emellertid också att sterilisering är ett ingrepp som inte är helt riskfritt. Det var således sociala snarare än medicinska skäl som motiverade kravet på sterilisering i lagstiftningen från 1972.

All hälso- och sjukvård är som huvudregel frivillig. Detta framgår redan i regeringsformens förbud mot varje form av påtvingat kroppsligt ingrepp från det allmänna, vilket sedan följs upp i hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om kravet på samtycke från patienten till varje medicinsk åtgärd. Undantag gäller huvudsakligen vid psykisk sjukdom, då tvångsvård kan förekomma.
FN:s råd för mänskliga rättigheter fastställde 2007 de s k Yogakarta-principerna, av vilka framgår: »Ingen ska bli tvingad att undergå en medicinsk process, inkluderande könskorrigerande operationer, sterilisering eller hormonell terapi som krav för lagligt erkännande för deras könsidentitet.« Motsvarande uttalanden har gjorts av Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter och av Europarådets parlamentariska församling.
Förtroendet för sjukvården bygger på att patienten ges möjlighet att samtycka till föreslagna medicinska åtgärder. Endast speciella situationer relaterade till allvarlig psykisk störning eller risk för smittspridning kan motivera undantag från denna grundregel.

Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik har inte funnit några medicinska eller etiska skäl som talar för att behålla kravet på sterilitet inför en juridisk fastställelse av könstillhörighet.
Läkarkåren ska inte påtvinga någon en behandling som denne inte önskar om det inte finns starka medicinska skäl för detta. När det gäller sterilisering inför fastställelse av ändrad könstillhörighet vid transsexualism finns inte sådana skäl.

Delegationen för medicinsk etik ser därför ingen anledning till att kravet på sterilisering kvarhålls i den kommande lagstiftningen och förväntar sig att regeringens kommande proposition innefattar ett borttagande av detta krav. Ämnet aktualiserar emellertid ett flertal närliggande medicinska och etiska frågor om reproduktion i samband med könsbyte som bör innefattas i den förutsättningslösa utredning om assisterad befruktning som delegationen för medicinsk etik har föreslagit regeringen.