Tack för ert inlägg angående min artikel om högfettdieter. Jag har djup respekt för ert kunnande och era erfarenheter. Det är viktigt med den sakliga vetenskapliga sokratiska debatten: den leder till ökade kunskaper. Roligt också att ni verkligen läst artikeln och de artiklar jag refererar till. Däremot är jag inte övertygad om att högfettdieter är ofarliga. De effekter ni diskuterar handlar om blodfetter, kognitiva effekter, trötthet, beroende och fysisk aktivitet. Kritiken är att det är små effekter eller att studierna utförts på möss, till exempel beroendet.
Små effekter är ofta förrädiska, de »märks« inte av kroppen, som inte etablerar något försvar. Det är så hela fetmaepidemin har uppkommit. Att gå upp i vikt är en långsam process med mycket små förändringar som märks först då fetman är etablerad. Det är de små förändringarna som ger effekter. Beträffande beroende talar man i dag om sockerberoende trots att det finns bevisat bara för försöksdjur. Jag fick inte etiskt tillstånd att undersöka förekomsten av sockerberoende hos människa, inte ens i den centrala etiska nämnden i Stockholm för sex år sedan. Beroendet av kosten – kanske främst socker, salt och fett – är en så pass ny fråga att det inte ens ges möjlighet att experimentellt bevisa att det finns hos människa.
Beträffande den fysiska aktiviteten skriver ni att omställningen till den fettrika dieten tar tid, minst en vecka, och att det därför krävs längre studier än de jag refererade till. I läsarkommentarer på Läkartidningens webbplats gavs just en referens till en långtidsstudie som visade att även efter sju veckors högfettdiet hos tränande män var prestationen sämre än hos dem som följt en kolhydratdiet, bland annat genom en högre puls http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8730603.
De allvarliga konsekvenserna av högfettdieterna, det vill säga effekterna på tarmen, bakteriefloran, eventuell cancerutveckling, har ni emellertid inte diskuterat. Vad som inte heller kommenterats är de inflammatoriska effekterna av en hög proteinkonsumtion. Vid ett högt proteinintag och vid brist på kolhydrater omvandlar kroppen proteiner till de nödvändiga kolhydraterna. En kemist vet att reaktioner inte sker till 100 procent. Det sker alltid sidoreaktioner. Och det är kanske dessa som är de inflammatoriska under omvandlingen av protein till kolhydrat.
Jag har som forskare skrivit artikeln eftersom jag känner det som mitt ansvar att delge de kunskaper jag besitter. Det enorma gensvaret både positivt och negativt tyder på att det är viktiga kunskaper att få fram. Jag anser fortfarande att en kost rik på fett/protein inte är bra, vare sig för hjärnan eller för kroppen. Jag vidhåller därför min slutsats i artikeln att dessa dieter ska följas med ett visst mått av försiktighet. Nu gör jag tillägget att grönsaker, rotfrukter, bär och frukter gärna får konsumeras.
Bon appétit! (Angående jäv: se LT 1–2/2012 sid 4.)
