En av de mer betydande ändringarna i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2008:17), jämfört med tidigare, var tydligare krav på regelbunden och kontinuerlig bedömning av ST-läkarens uppnådda kompetens samt kravet att bedömningen ska göras av oberoende externa bedömare i ansökningsförfarandet. Bestämmelserna (i 7 kap § 9–11) trädde i kraft den 1 januari 2010.
Socialstyrelsen vill nu, i ett förslag daterat den 3 janauri 2012 och som är ute på remiss, att ändringarna rivs upp efter en mycket begränsad prövotid och en mycket knapphändig utvärdering.
Antalet specialistbevis som bedömts och utfärdats enligt de nya föreskrifterna, och som gäller alla ST- läkare med legitimation efter 1 juli 2006, torde i dagsläget inte vara alltför många. Hur förklarar Socialstyrelsen då förslaget?
Det framkommer, efter korrespondens med Socialstyrelsens enhet för regler och tillstånd, att Socialstyrelsen fått in ett stort antal ansökningar från personer som helt eller delvis fullgjort sin specialistutbildning i ett annat land. Dessa ärenden har visat sig vara mycket svåra att utreda, vilket lett till långa handläggningstider och ibland olika bedömningar.
Finns det ett samband här?
I stället för experter i varje specialitetsförening föreslås att nio sakkunniga ska anställas för att granska ansökningar i dagens 57 specialiteter, om än i »vissa fall med inhämtande av expertutlåtande«.
Detta system undergräver specialitetsföreningarnas kvalitetskontroll. Det är tämligen orimligt att någon representant för de nio basspecialiteterna skulle ha den kompetens som krävs för att kunna bedöma enskilda specialiteter, även om dessa ingår under en basspecialitet.
Systemet med oberoende granskare (peer-review) från den egna specialiteten syftar till att säkerställa kvaliteten hos varje sökande och ger en rättsäkerhet för den enskilde ST-läkaren.
Vi antar att Socialstyrelsens långa handläggningstider bygger på en analys som leder till helt fel slutsatser och olyckliga åtgärder. Orsakerna lär inte/kan inte vara ansökningar av läkare som genomgått svensk ST-utbildning, utan gäller med all rimlighet de svårigheter som uppstått att verifiera utlandsutbildade läkares kompetens på ett enhetligt sätt.
Detta är en helt annan kategori av sökande och måste givetvis handläggas i särskild ordning. Det är inte rimligt att de ska stoppa flödet eller kvaliteten i bedömning av svenskutbildade ST-läkares ansökningar.
Dra tillbaka förslaget!
