Genusperspektivet åsidosatt – igen

I Läkartidningen 50/2011 (sidorna 2652-6) publiceras en artikel om läkares arbetsmiljö baserad på en enkätstudie. Tyvärr får vi återigen konstatera att såväl artikeln som studien i det närmaste är ­renons på genusperspektiv. Varför redovisas inte studiens resultat uppdelat på kön när man, vilket  nogsamt rapporteras, skickat enkäten till ett representativt antal läkare, därav en representativ mängd kvinnor?
Med risk för att upprepa det som Kvinnliga läkares förening skrev (LT 41/2011, sidan 2037) efter Läkartidningens temanummer »Livsstil och psykisk ohälsa« i september 2011 (LT 36/2011, sidorna 1679-706): kvinnor är allmänt sett klart överrepresenterade avseende arbetsmiljörelaterade besvär. Dessutom finns en rapport från Karolinska institutet som belyser de kvinnliga läkarnas sämre arbetsmiljö [1].

De hierarkiska strukturer som behandlas i den aktuella studien/artikeln skulle vinna på att belysas ur ett genusperspektiv. Man behöver bara titta sig omkring på klinikerna för att se att även om läkarkåren nu består av nära 48 procent kvinnor [2] är chefen ofta en man. Detta behöver naturligtvis problematiseras.
Kvinnliga och manliga läkare tilldelas också olika roller av andra personalkategorier. Hur det påverkar graden av stress är av stort intresse.

Fördelningen av resurser kopplat till arbetsbelastning inom olika specialiteter i kombination med fördelning av kvinnliga och manliga läkare skulle vara av stor vikt att klarlägga för att komma till rätta med arbetsmiljöproblem inom sjukvården.
Manliga läkare har högre månadslön inom nästan alla områden, och inom områden där män dominerar i antal är löneskillnaden särskilt stor [3].  Att Läkarförbundets princip om lika lön oavsett kön inte gäller är i sig ett allvarligt arbetsmiljöproblem.
Kvinnor tar fortfarande ut större delen av föräldraledigheten och arbetar oftare deltid, vilket även gäller kvinnliga läkare. Hur skulle arbetet kunna organiseras så att ett utökat ansvar för familjen, för både kvinnor och män, kan sammanlänkas med jobbet?
När det gäller lite äldre kvinnor är det oftare de som tar ansvar för åldriga föräldrar, något som med stor sannolikhet även gäller kvinnliga kollegor. Hur påverkar det arbetsmiljön? När man i en ­studie förtjänstfullt samlar in data uppdelat på kvinnor och män är det onödigt och olyckligt att inte resultaten presenteras och analyseras utifrån detta. Vi skulle uppskatta om den analysen kommer nu.