I artikeln »Läkarprofessionen en profession med allt mindre stöd och inflytande« [1] beskriver vi de förändringar som skett i läkaryrket utifrån ett antal frågor som finns med i två enkäter gjorda med arton års mellanrum.
Det intressantaste resultatet i vår jämförelse av läkares villkor förr och nu är att läkargruppen som helhet har för­lorat känslan av att ha en ansvarsposition i vården samt att stödet från närmaste chef har minskat radikalt. Utvecklingen mellan 1992 och 2010 är densamma för manliga och kvinnliga läkare.
De frågor Mia Fahlén och Gertrud Åström ställer om kvinnliga och manliga chefer är intressanta och kan delvis besvaras med en regressionsanalys. Utifrån ett index baserat på fyra frågor om den närmaste chefens stöd och frågor om den närmaste chefens yrkesbakgrund, ämneskompetens och kön framkom att det är chefens kompetens inom ämnesområdet som är det mest väsentliga. Även förhållandet att den närmaste chefen är läkare har ett positivt samband med stöd. Chefens kön spelar däremot inte någon signifikant roll för vare sig manliga eller kvinnliga läkare. (Tabell 1). Resultatet gäller för både kvinnliga och manliga läkare såväl i materialet som helhet som när vi delar upp det i övergripande specialistområden.

I frågor om upplevt inflytande och krav i arbetet finner vi samma resultat; chefens kompetens inom ämnesområdet är signifikant medan chefens kön inte är det. Som Mia Fahlén och Gertrud Åström nämner finns det aktuella studier som visar på de speciella arbetsmiljöproblem som kvinnliga läkare har och som är viktiga frågor att belysa också utifrån det enkätmaterial vi samlat in.
Vi har inte fokuserat på frågor om lön, alla enkäter måste ju begränsa omfånget, men det ingår många andra områden som kan bidra till att ge en djupare kunskap om kvinnliga och manliga läkares arbetsmiljö. Bland annat kommer vi att skriva om patientrelationer, utvecklingsmöjligheter och strategier för att hantera krav i arbetet – områden som upplevs olika av manliga och kvinnliga läkare.
Vi har också ambitionen att belysa nya styrformer i sjukvården och dilemman som har samband med olika sätt att organisera arbetet. Ett exempel på en sådan analys visar att antalet anmälningar av läkare har samband dels med hur många organisationsförändringar som denne varit med om, dels med ett lågt inflytande av seniora läkare i organisationen [2]. Ett resultat som indikerar hur man kan minska antalet anmälningar och misstag i vården.
Vi har skapat en webbplats där man med ett par enkla knapptryckningar kan få fram och analysera enkätdata. Man kan även studera skillnader mellan 1992 och 2010 års läkare (Figur 1).
Databasen skapades för att ge en mer noggrann återkoppling, och här kan man enkelt se skillnader mellan till exempel kön och specialiteter eller mellan olika landsting, resultat som kan leda till fortsatt forskning om undergrupper och där vi gärna ser samarbeten i olika former med exempelvis specialistföreningar. Här kan finnas många intressanta samband som bäst kan tolkas av dem med insikt i specialiteternas förhållanden eller landstingens villkor.

Läs även
Genusperspektivet åsidosatt – igen

Om tabellen är svårläst, se artikeln i bifogad pdf!t



Figur 1. »Min närmaste ledning ger bra förutsättningar för att jag ska utvecklas i jobbet«. Svarsmönster (procent) för manliga och kvinnliga läkare 1992 och 2010.