Det är lätt att uttrycka vad en läkare i dagens läge behöver ha med sig i sin utbildning men svårare att säga var det nya ska få plats.
Oberoende av alla tider måste det vara så att läkarens främsta uppgift är att vara ordentligt kunnig i det medicinska sjukdomsområde som han/hon är satt att klara av. Om inte, fungerar vederbörande klandervärt i vården, vilket skapar onödigt lidande för patienten och en onödig fördyring för samhället. Kunnandet är således det primära, och det förutsätter ständig fortbildning, som samhället måste bevilja medel till i större utsträckning än nu.
Därnäst kommer arbetsmoral parad med äkta känsla för patientens situation och en god vilja och förmåga att göra sitt bästa för den som blivit en anförtrodd. Det kan översättas med optimal vård­etik. I dag hindras vårdetiken av för mycket datorarbete för läkaren, ett arbete som bättre skulle kunna läggas på andra genom återgång till tillräckliga sekreterarfunktioner. Vård­etiken hindras i alltför många fall också genom ålagd alltför snabb patientgenomströmning, så att läkaren nödgas att se och skriva mer i datorn än att se och lyssna på patienten.
Som tredje viktiga punkt kommer, enligt mitt förmenande, ett suveränt behärskande av de nödvändiga arbetsredskapen för diagnos och terapi och viljan att sörja för en god arbetsmiljö på den plats, där man är ställd.
Som det fjärde kan nämnas den pedagogiska inriktningen, dvs vilja och tålamod att lära ut till yngre kolleger vad de behöver för att stimuleras att bli duktigare än en själv.