Barbara Starfield, en förgrundsgestalt inom allmänmedicinsk forskning, avled hastigt förra året, 79 år gammal. Hon fortsatte som vetenskaplig skribent in i det sista. I översikten [1] har hon sammanfattat de senaste årens rön om hur sjukvården bör organiseras för att vara kostnadseffektiv och bidra till god och jämlik folkhälsa.
Här refereras en rad studier, från olika delar av världen, som visar på samband mellan utbyggd primärvård och folkhälsa, och några som visar att subspecialiserad sjukdomsorienterad vård kan vara dyr och ineffektiv. Ett exempel är den thailändska vårdreformen med etablering av en vårdcentral i varje by som ledde till minskad barnadödlighet, medan motsatt utveckling skedde i Indonesien. Ett annat exempel är den kanadensiska utvecklingen av primärvård som gav minskad dödlighet i bröstcancer, speciellt i socioekonomiskt svaga grupper, jämfört med utvecklingen i USA under samma tid.

Enligt Starfield är nyckelfunktionerna i primärvården att den är
• första linjens sjukvård
• personfokuserad över tid, vilket inte är detsamma som patientcentrering vid enstaka möten utan kräver personlig kontakt och kontinuitet
• omfattande, mätt som möjligheten att möta så stor del som möjligt av befolkningens vanliga sjukvårdsbehov
• samordnande för att effektivt hjälpa alla dem som har oselekterade komplexa symtom och flera samtidiga kroniska sjukdomar.

Starfield argumenterar mot diagnosbaserade riktlinjer som grund för ersättningssystem och uppföljning av primärvården. Inte för att riktlinjerna är felaktiga, utan för att de tillämpas på befolkningar med en ökande komplex sjukdomsbörda snarare än på enskilda diagnoser. Slutligen redovisar hon några möjliga instrument för primärvårdsuppföljning som mäter just de avgörande nyckelfunktionerna.


Barbara Starfield (1932–2011), har kallats en ikon inom allmänmedicinen.