De äldres behov av vård och omsorg har blivit alltmer uppmärksammat beroende på det ökande antalet äldre. Vikten av att hitta och identifiera dem som riskerar att bli högkonsumenter av sjukvård och omsorg lyfts ofta fram. Tidigare har begreppet multisjuk ofta använts för att beskriva den gruppen. Bland annat togs detta upp av Järbrink och medförfattare i en debattartikel i LT 12/2011
[1]. På senare tid har »mest sjuka äldre« börjat användas som alternativ till multisjuka äldre. Socialstyrelsen har definierat de mest sjuka äldre som »personer 65 år eller äldre som har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd till följd av åldrande, skada eller sjukdom« [2]. Man föreslår tre ­avgränsningar utifrån om man har behov av omfattande sjukvård och/eller omfattande omsorg, vilket framför allt baseras på registerdata. Tonvikten läggs på dem som redan är mycket sjuka och som redan har en hög vårdkonsumtion. Vi vill lyfta fram ett alternativt, och i vårt tycke bättre begrepp för att beskriva äldre personer med risk för hög vårdkonsumtion.
Maj Rom lyfter i en debattar­tikel i LT 15/2011 (sidan 872) [3] fram att att förmågan att sköta sina aktiviteter i det dagliga livet (ADL) är den faktor som har störst betydelse för kostnaderna för vård och omsorg. Hon beskriver målgruppen som biologiskt åldrade personer som är nära sin funktionella sviktgräns. De är beroende av ­andra, har flera samtidiga hälsoproblem, flera läkemedel och många vårdgivare.
Ett bra internationellt ­begrepp som inte har någon svensk motsvarighet är »frail«. Ofta översätts frail med skör. Frailty (skörhet) har blivit ett etablerat och omskrivet begrepp inom forskningen om äldre. De flesta studierna sammanfattar skörhet som ett tillstånd med nedsatt reservkapacitet i multipla fysiologiska system som medför risk för funktionshinder och sjuklighet. The American Geriatric Society [4] har genom en blandning av klinisk konsensus och evidens definierat att begreppet omfattar allmän svaghet, trötthet, nedsatt uthållighet, viktminskning/aptitlöshet, låg fysisk ­aktivitet, dålig balans och nedsatt kognition. Ofta sätts gränsen till tre indikatorer för att identifieras som skör.
Skörhet har en stark koppling till aktivitetsbegränsningar och multipla sjukdomar [5]. Kombinationen skörhet, aktivitetsbegränsningar och multipla sjukdomar kal-las sårbarhet. Är man sårbar är man också skör, men man kan vara skör utan att vara sårbar. Sårbarhet kan inbegripa både lindrigt och allvarligt hälsotillstånd och kan ses som ett paraplybegrepp som relaterar till såväl skörhet och aktivitetsbegränsningar som sjukdomar. Det kan beskrivas som en stegvis process där en äldre person, från att vara »frisk«, utvecklar ökande sårbarhet.
Fördelen med sårbarhets- och skörhetsbegreppet är att man med hjälp av det kan hitta dem som är i riskzonen för hög vårdkonsumtion innan de blivit så sjuka att det är svårt att hejda sjukdomsförloppet. Skörhet och sårbarhet exkluderar inte de mest sjuka äldre, samtidigt som det inkluderar även dem som är i riskzonen för att bli mycket sjuka på grund av den minskade reservkapaciteten.
Skörhet och sårbarhet har också en stark koppling till ålder. Kombinationen hög ­ålder och behov av sjukvård är ännu starkare kopplad till skörhet. Detta har blivit mycket tydligt i forskningsprojektet »Vårdkedja: från akutmottagning till eget boende: Implementering och utvärdering av en intervention för sårbara äldre« [6], en randomiserad kontrollerad studie där i stort sett alla 80 år och äldre som sökte akuten också var sköra. Utifrån resultat från det projektet har vi utarbetat fem screeningfrågor (se ruta) som redan i triaget fångar upp individer som är sköra/sårbara.
Frågorna testas nu på akutmottagningen vid Mölndals sjukhus. Alla patienter som har två eller fler ja bedöms vara i hög risk att vara sköra/sårbara och får en bedömning av en sjuksköterska med geriatrisk kompetens. Under några veckor hösten 2011 fördes statistik över hur många patienter som bedömdes vara sköra/sårbara utifrån de fem screeningfrågorna. Av alla sökande (medicin, ortopedi och geriatrik) var 16 procent 80 år eller äldre, och 10 procent var mellan 70 och 79 år. Av dem som var 80 år och äldre bedömdes 80 procent vara sköra/sårbara, 60 procent i åldersspannet 70–79 år. I den yngre gruppen var nedsatt ork den vanligaste indikatorn (drygt 50 procent) medan »hjälp med inköp« och »ramlar ofta« var vanligast i den äldre gruppen (drygt 70 procent). Den indikator som var minst vanlig var tre eller fler besök på akutmottagningen (cirka 30 procent i båda åldersgrupperna).
Screeningfrågorna lämpar sig väl att använda för att identifiera individer som är sköra/sårbara och behöver en geri­atrisk bedömning. Skörhetsbegreppets stora fördel är att det inte fokuserar på sjukdomarna utan på den minskade reservkapacitet som uppstår i åldrandeprocessen, vilket leder till en ökad risk för hälsoproblem och behov av vård och omsorg.
Skörhetsbegreppet har också potential att identifiera personer innan de är alltför sjuka. Vi anser att skörhet är ett bra begrepp för att beskriva och identifiera dessa äldre.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.