I sitt svar angående att alla läkemedelsföretag inte är anslutna till Läkemedelsförsäkringen angav Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) genom Inger Erlandsson i LT 14–15/2012 (sidan 733) att en lösning kräver lagstiftning.
Missförhållandet är emellertid inte bristen på lagstiftning, utan att TLV inte informerar patienten när ett ordinerat läkemedel byts ut mot ett annat, som inte är försäkrat. Ovetandes riskerar patienten att vid en allvarlig biverkning inte få någon skadeersättning. TLV informerar överhuvudtaget inte patienten om vad ett byte till ett »likvärdigt«, billigare preparat innebär. Likvärdigt är inte identiskt. Utöver själva läkemedlet innehåller en tablett ett antal tillsatser, som skiljer mellan olika tillverkare. En person kan därför reagera olika på »likvärdiga« läkemedel beroende på tillverkare.
Ett utbyte av läkemedel enligt läkemedelsförmånssystemet kan därför innebära såväl bortfall av försäkringsskydd, som att patienten reagerar annorlunda. Vem blir då patientansvarig – läkaren som har gett en ordination eller TLV som ändrat den?
*
Diskussionen inleddes i nr 11/2012 (sidan 529) av Hans Dunér. red.
