Den uppflammande diskussionen om ett antal läkares vidareförsäljning av Serafens vårdcentral i Stockholm aktualiserar inte bara den politiska dimensionen av affären utan också den moraliska. Allmänheten reagerade starkt då anställda, varav flera läkare, för några år sedan sålde sitt nyss förvärvade aktieinnehav i Maria Beroendecentrum AB till en vinst som vida översteg vad som kan förväntas i det normala affärslivet. Här fanns också aspekten att de berikade sig på samhällets olycksbarn.
När nu de läkare som köpte Serafens vårdcentral av landstinget och några år senare säljer den till ett vårdbolag för 30 gånger inköpspriset finns inte den senare aspekten. Men den groteska vins­ten på kort tid räcker ändå gott för att diskutera motiven bakom dessa läkares försäljning. Läkarna har tidigare (Läkartidningen 11/2012, ­sidorna 530-1) avvisat alla förfrågningar, men jag hoppas att de kan träda fram nu.
Enligt uppgifter från säljaren (Dagens Eko 25 april) låg läkarna, när sjukvårdspolitikerna i slutfasen fick flera indikationer på att priset var långt under marknadsvärdet, intensivt på för att få försäljningen till stånd till det låga pris som avviserats inledningsvis. Hade läkarna redan då kalkylerat med en snar framtida försäljning och ville försäkra sig om maximal vinst?
Hur tänker läkarna när de hämtar in en vinst som är många gånger större än någon annan affärsverksamhet kan generera på samma korta tid?
Vinsten som läkarna hämtar in tas ur de allmänna medel som är avsatta för stadens sjuka och behövande. Hur uppfattar läkarna detta?
Kanske har de aktuella läkarnas motiv vid denna försäljning varit ädlare än de som närmast ligger till hands. Det är i så fall viktigt att dessa kommer fram, för annars kvarstår bilden av vår profession som i många stycken driven av ren girighet.
Svensk sjukvård bygger i stor utsträckning på allmänhetens förtroende för läkarkårens vandel förutom deras kunnande. Rubbas detta, av affärer som dessa, riskeras den förtroendefulla kommunikation som är basen för all anamnesupptagning.