I en tid när inkomstklyftorna ökar borde vi högavlönade läkare ta ansvar och bromsa vår skenande löneutveckling. Det finns flera goda skäl till ett nollbud i nästa avtalsrörelse. Ett är att vi skulle bidra till att minska klyftorna. Ett annat är att det skulle bli mer utrymme för satsningar på bättre arbetsmiljö och fortbildning. Ett tredje skulle kunna vara att om nollbudet första året bara gäller manliga läkare skulle de kvinnliga få en chans att komma i kapp.
Att inkomstklyftorna i Sverige verkligen ökat visar siffror från Statistiska centralbyrån, rapporterade Tidningarnas Telegrambyrå den 8 maj: På tjugo år har den tiondel som tjänar mest fått 76 procent mer att röra sig med. Medelinkomsttagarna har fått 35 procent mer. Men den tiondel som tjänar minst har fått en ökning med bara 7 procent. Det är ingen särskilt djärv gissning att en sådan utveckling kan leda till ett ojämlikt samhälle med ökade folkhälsoproblem och allmänt sänkt livskvalitet, även för oss högavlönade.
Att vi läkare blivit fartblinda framgår av LT 19/2012 (sidan 939), där ordföranden i Jämtlands läns läkarförening beklagar sig över den låga lönen för »Läkare/chef på mellannivå« i Jämtland (medianlönen ligger på 71 138 kronor i månaden): »Läkarföreningen tycker det är väldigt tråkigt att vi ligger så lågt, och vi är absolut inte nöjda.«
På medlemssidan i samma nummer (sidan 994) informerar Läkarförbundet om lönestatistik för läkare. Det handlar om medellöner på 64 593 kronor (för överläkare), 65 675 kronor (för distriktsläkare) respektive 40 685 kronor (för ST-läkare).
Längst ner på samma sida passar Läkarförbundet på att göra reklam för »Jämlik vård – vårda jämlikt«, en konferens som ironiskt nog handlar om hur ojämlikheten ökar, vilket leder till stora bekymmer. Den intresserade kan hitta mycket om detta genom att klicka sig fram på ‹vardajamlikt.se›.
I LT 23–24/2012 (sidan 1143) rapporteras att Läkarförbundets ordförande Marie Wedin i sitt inledningstal på Läkarförbundets fullmäktigemöte tagit upp den aktuella frågan om nästa avtalsrörelse, som ska påbörjas redan före jul.
Jag föreslår att Läkarförbundet då avstår från att slentrianmässigt framhärda i kampen för ytterligare lönelyft. Det räcker nu. Mitt förslag är ett nollbud. Se det som en chans att visa samhällsansvar, motarbeta girighet och samtidigt frigöra tid och resurser som kan ägnas åt viktigare frågor.
