Svenska laboratorier rapporterar i dag hormonanalyser med två olika enheter för adrenokortikotropt hormon, aldosteron, tillväxthormon, insulin, prolaktin, parathormon, renin och östradiol i plasma. Att använda olika enheter för ett och samma hormon kan utgöra en patient­säkerhetsrisk om siffervärden bedöms utan att beakta vilken enhet resultatet är uttryckt i. Ansvarig läkare kan erhålla resultat rapporterade med alternerande enheter beroende på laboratorium eller tvingas bedöma remisser eller patientfall i telefon där resultaten är uttryckta med en obekant enhet.
Nationell harmonisering minskar risken för missförstånd vid informationsutbyte kring patient och underlättar utformning av nationella vårdprogram, insamling av registerdata och överföring av laboratorieresultat i den nationella patientöversikt som är under utformning [1].
Equalis expertgrupp i endokrinologi har med stöd av Svensk förening för klinisk kemi (SFKK) utformat en ­rekommendation om vilken måttenhet som bör användas inom hälso- och sjukvården i Sverige. Delar av förslaget har publicerats i Läkartidningen 2010 [2]. Rekommendationen, med undantag av reninkoncentration, är förankrad och tillstyrkt av Svenska endokrinologiföreningen, Svensk förening för endokrin kirurgi, Svenska barnläkarföreningen, Svensk njurmedicinsk förening samt Svensk förening för obstetrik och gynekologi.
Vägledande har varit:
1) Hur WHO-standarden är definierad för analyter med kalibratorer som är spårbara till WHO-standard.
2) För övriga analyter, som är definierade avseende struktur eller aminosyrasekvens, förordas att laboratorierna rapporterar substanskoncentrationen med resultat i enheten mol/l och lämpligt prefix.
3) Prefix väljs så att normala resultat kan uttryckas i sifferintervallet 0,1–999.

Om dessa enkla regler tillämpas minskar även risken för skilda måttenheter i landet när laboratorierna introducerar nya analyser i sina sortiment. Vi uppmanar också svenska vetenskapliga tidskrifter, inklusive Läkartidningen, att följa denna rekommendation vid publicering av laboratorieresultat.
Equalis och SFKK rekommenderar att de kliniska laboratorierna vid analys i serum eller plasma med nuvarande metoder använder följande enheter:
• Adrenokortikotropt hormon (ACTH): pmol/l
• Insulin: mIE/l
• Parathormon (PTH): pmol/l
• Prolaktin: mIE/l
• Tillväxthormon (GH): μg/l
• Östradiol: pmol/l
• Aldosteron: pmol/l
• Reninkoncentration: mIE/l.

Insulin, prolaktin och renin bör rapporteras uttryckta i mIE/l (milli-internationella enheter/liter). Internationell enhet (IE) är ingen SI-enhet och brukar därför anges vara en arbiträr enhet (»arbitrary unit«). Beteckningen arbiträr är olycklig, eftersom den kan ge uppfattningen att IE skulle vara vagt eller dåligt definierat. Det är emellertid skillnad mellan IE, dvs arbiträr enhet definierad av internationellt erkänd organisation, och andra arbiträra enheter, vanligen rapporterade med beteckningen »arb enh«, som kan vara lokalt definierade.
Kalibreringen av de i Sverige använda metoderna för ­insulin, prolaktin och renin är spårbara till referenspreparationer erkända av WHO, med substansinnehåll angivna i IE. Det innebär att koncentrationen av insulin, prolaktin och renin uttryckt i IE/l är exakt definierad i ­förhållande till den aktuella referenspreparationen. Där­emot blir en omräkning av koncentrationen till massa eller substansmängd osäker.
WHO-standarderna för bl a insulin, prolaktin och renin är definierade i »international units« (IU). Läkemedelsdoseringar har dock i Sverige systematiskt angetts med ­beteckningen IE (internationella enheter) (eller för insulin med E för att I:et inte ska förväxlas med en etta).
Läkemedelsverket förordar att läkemedelskoncentrationer och dosering fortsatt an­ges som IE i stället för IU (Jane Ahlqvist-Rastad, Läkemedelsverket, pers medd; 2012). Socialstyrelsens redaktion för översättningen av Snomed CT har fattat ett principbeslut om att översätta IU till IE (Stefano Testi, Socialstyrelsen, pers medd; 2012). Detta ligger till grund för Equalis rekommendation att använda enhetssymbolen IE i stället för IU även inom laboratoriemedicin.
I vetenskaplig litteratur dominerar hormonkoncentration angiven i ofta begränsat spårbara massenheter på grund av dominans från USA. Vi bedömer dock att de av oss rekommenderade enheterna har bättre nordisk och europeisk förankring samt ger bättre spårbarhet och nivåstabilitet över tid. Enligt provtagningsanvisningar för större norska, danska och finska laboratorier använder våra nordiska grannländer enheter som till stora delar överensstämmer med de av Equalis och SFKK rekommenderade.
SFKK har inlett en dialog med Nordisk förening för klinisk kemi om den svenska rekommendationen i förhoppning att på sikt åstadkomma en samnordisk harmonisering av enheter. Det skulle öka förutsättningarna för samnordiska vårdprogram och för att om möjligt utvidga det nordiska referensintervallsprojektet NORIP [3] till att omfatta även hormonanalyser. Storbritannien har nyligen tagit initiativ till nationell harmonisering av mått­enheter [4] genom ett utkast som har likheter med Equalis/SFKK:s rekommendation.